emblas.se
Första steget mot en livslång dröm •
I nästan 20 år har jag varit förundrad av, och förälskad i en civilisation som trollbinder med sin mystik och storhet. Jag minns faktiskt det exakta ögonblicket när jag först kom att nosa lite svagt på antikens Egypten: Det var runt -98 eller -99, och vi hade fått hem en ny dator från Dell. Och med datorn så följde lite CD-skivor som bland annat skulle visa exempel på denna dators awesome grafik och ultracoola ljudsystem! (Med dagens mått var detta kanske lika hightech som en brödrost är idag. Men ändå…) I alla fall så fanns det en video på en av dessa skivor som visade en slags berg-och dalbana genom världshistorien (i 3D såklart!) När man som tittare kom till faraonernas Egypten så förändrades musiken och det blev lite dunkelt och mystiskt, nästan lite läskigt vill jag minnas. Bilder av faraoner och gudars ansikten smälte samman och blev till nya, och man fick följa med in i pyramiderna längs svindlande korridorer och mörka gömmor. En av scenerna visade schakalguden Anubis som en kolsvart staty med rosa glänsande ögon. Han vände på huvudet och tittade rakt in i kameran. Rakt på mig. Jag tittade på videon om och om igen, säkert ett tjugotal gånger, lika fascinerad varje gång. Jag frågade mina föräldrar vad dessa trolska bilder var för något, och de berättade att det var gamla egyptiska motiv. “Vad är Egypten för något?” tänkte jag och ville ta reda på mer. Jag började låna böcker på biblioteket i Norberg som handlade som antika civilisationer, och detta var början på ett livslångt personligt intresse. Jag skaffade en liten anteckningsbok och skrev ner dynastierna, namnen på alla gudar, och jag lärde mig hieroglyfer. När internet så småningom blev mainstream så kunde jag utforska denna värld ytterligare och ta reda på ännu mer om civilisationen. Mitt intresse genomsyrade allt jag gjorde. Jag klottrade hieroglyfer på svarta tavlan i skolan (min lärare tyckte det var skoj!) och använde skolans dator för att skriva ut foton från Egypten. År 2003 gick en dröm i uppfyllelse, då jag, min pappa och min bror besökte Egypten. Under en vecka reste vi runt och tittade på bland annat Karnaktemplet, Konungarnas dal och pyramiderna i Giza. Jag fick agera familjens lilla guide för jag visste ju allt om de här platserna, även om det var först nu jag fick se dem på riktigt. Och så fortsatte mitt glödande intresse, med museibesök, souvenirer, föreläsningar, etc. Men det förblev bara ett intresse. I perioder mer påtagligt, och ibland mindre, men det har alltid funnits där. Jag ville ju bli egyptolog när jag var liten. Det har jag alltid velat innerst inne. Men när jag blev äldre så satte nånting stopp. Min rationella sida tog över och sa att “det går inte”, “det finns inga jobb”, “det är slöseri med tid och pengar”, “gör något taktiskt istället” och så vidare… Så jag pluggade och tog examen i statsvetenskap istället (vilket i och för sig var ett väldigt spännande ämne) och jag började jobba som tjänsteman på olika myndigheter. Men jag trivdes inte alls i den rollen. Jag hade fantastiska kollegor och lärde mig mycket av jobben, men det räckte inte. Det kändes fel att sitta dag ut och dag in med något jag egentligen inte ville göra, det tärde enormt på mig dels fysiskt, men framförallt psykiskt. Så jag slutade som tjänsteman och började jobba på Uppsala universitet, förvisso även det en myndighet, men inte alls på samma sätt. Men så i vintras kom åter en gnagande känsla av att det här inte heller var rätt. Jag gjorde inte det jag skulle göra. Det som intresserar mig och som jag faktiskt är bra på fick inte komma till uttryck alls. Tillsammans med Micke så frågade jag mig själv vad det är jag egentligen vill göra innerst inne. Och där och då var det som att allt bara lossnade! Jag ska plugga och utbilda mig till egyptolog. Det är det jag kan, och det är det jag vill, och alltid har velat. Så jag sökte in till universitetet igen i våras, och jag har nog aldrig varit så motiverad till att börja plugga! När jag läste statskunskap så gjorde jag det mer av prestige och taktiska skäl, snarare än genuint intresse. Men nu ska jag göra om och göra rätt! Jag ska bli egyptolog, or die trying! För nu är det rätt, det känns i magen, hjärnan, hjärtat, ja hela kroppen! Jag är redo att ta första steget på en mångårig resa som ska ta mig dit jag vill, för så länge viljan finns så går det. Det kommer att bli tufft periodvis, men det kommer att vara värt det. Och idag, kära vänner, så kom beskedet om att jag är antagen till höstens kurs i Egyptologi här i Uppsala! Det var egentligen det jag ville ha sagt med det här skitlånga inlägget. Nåja! Jag är flaxande lycklig över att jag tog detta beslut precis rätt i tiden och i livet. Jag tvivlade egentligen aldrig över själva antagningen, men nu kan jag andas ut på riktigt och börja fokusera på detaljerna kring utbildningen. Det kommer såklart bli en omställning att börja leva som student igen efter att ha haft en relativt hög lön, men det bekymrar mig inte! Jag har motivationen nu, och såklart min älskade Micke som är min klippa i alla lägen. Så, framtiden ser otroligt ljus och spännande ut! Jag älskar sommaren, men nu är typ första gången i mitt liv som jag längtar efter hösten… Jag vill börja nuuu! Hoppas för övrigt att ni alla har det fint i sommaren! Drick mycket vatten och ät en del glass. Until next time!