upptagen

Borde nästan ha grön som upptagen och röd som ledig istället. (Ja, hemtelefonen ringde faktiskt också.)

Klart jag kunde starta en konversation men känns meningslöst när jag inte kommer på nåt intressant att säga. Plus att jag får känslan av att ingen är ivrig att skriva när jag börjar.. :s

Busy-ness

Har förutom jobb på GAME och tentaplugg varit på utbildningsweekend  i Stockholm, jobbat med Sveriges Ingenjörer, skrivit programmeringslabbar, varit på bankett, flyttat ut ur Hope och varit på tredagars konferensen Datatjej.

Detta är den första helgen sedan innan jul någon gång som jag är ledig. Jag ska plugga lite fysik men sen vägrar jag göra något mer.

Jazz På Svenska
External image
https://open.spotify.com/user/olle.e/playlist/10aUf0LJrrzbJCVIsh2hBg

Det var ju tvunget att hända förr eller senare. Försening. Jag har varit upptagen med att ligga i soffan hela helgen. Så förra veckans album kommer idag istället. (Förra) Veckans album består av gamla svenska folkvisor i jazzarrangemang framförda med hjälp av piano (Jan Johansson) och bas (Georg Riedel). Klyscha: Jag hittade den…

View On WordPress

En snabb uppdatering

1 februari 2016, -0°C molnigt men ljust för att vara tidig måndagsmorgon

Det har hänt en hel del under veckoslutet, som jag skall göra skilda inlägg om senare idag, men nu vill jag bara berätta om den här morgonen.

Jag satt frivilligt väckning åt mig själv nästan 1,5 timmar före jag normalt stiger upp, för att kunna ringa till FPA:s kontor så snabbt som möjligt. Deras telefonväxel öppnar kl. 8 och jag ville få min stress över beviset på min förmögenhet så snabbt undanstökad och nedlugnad som möjligt.  Fastän jag ringde dom en tidig måndagsmorgon var all deras personal upptagen så jag lämnade ett anbud om telefonsamtal. Cirka 20 minuter senare ringde de upp mig. Jag presenterade min sak, de skickade budet vidare, och nu borde jag få beviset i posten inom veckan! 

Tre ord.

Han sjunger  ”I need you, and I Love you. That’s true.” och tittar på mig, med en blick så stark att luften i mina lungor far ur mig och jag glömmer att andas på nytt. Låten spelas om igen och bandet bakom spelar nästan sönder gitarrerna, trummorna överröstar sången och ändå hör jag ingenting annat än honom. Jag glömmer bort att köra min stämma när han sjunger sista frasen, är för upptagen av att beundra och att känna. För det känns, precis så som kärlek beskrivs i lökiga tonårsromaner.

Sådär kan inte leva utan dig och vill ha dig så himla mycket precis just nu fast egentligen hela tiden och vill vara med dig och ingen annan kom och kyss mig.

Just så känns det, och trots att det inte är hans ord så vill en liten del av mig tro, att hans riktiga ord till mig gömmer sig bakom dem. Att snart snart snart är de redo att komma fram och bekanta sig med mina.

Så säg det bara. Säg det.