underjordiska

”Hon är så glad, så positiv och så alltigenom godhjärtad. ”

”Så kommer du också bli Emelie. När du blir en gammal dam.”

I trädgården vid prästgården så doppade hon sitt fikabröd och jag åt av min macka. Vid bryggan låg en gul kanot, upp och nedvänd. Jag gick ut på bryggan. Vid vass, stenar och näckrosor. Gammalt hus i timmer, brunt faluröd. En pojke frågande mig något …Jag såg blå blommor från liljesläktet och björkstammar, vildvuxet gräs. De spegelblanka vattnet och skogsranden vid andra stranden. Kanske såg jag något i vattnet. Träflisor? En sten långt ute?
Hon pratade om flytande timmer, och om timrarna.
Tangenter av timmer, somliga försvann i symfonin.
Ström av liv, ström av vatten och fåra av underjordiska strömmar.
Pirrande liggande i varm källa.
Kännande, liggande i badkar med fingrar mot avlopp som suger nedåt.

Sträcker sina händer mot vatten och skogar och pekar. Riktad symfoni. Min fars hand.

”Utåt” säger han. Lika mycket som han säger ”det här”

”Pia (no)”