synts

Gym chrushet!

Her forleden dag matchede jeg med mit 1.g-gym-chrush som gik årgangen over mig, og nu har vi skrevet siden og taget det next level til Facebook, og det er totalt sygt. Jeg fortalte det til min veninde og hun var sådan “hvad??? Ham?? Shit, jeg hepper på dig!!” Fordi oh my, han er bare goals i alle niveauer. Vildest af alt: han kan fucking huske mig! Det er ikke bare random tindermatch, han kunne genkende mig!

han er den slags fyr, der kan få hvem end han vil have, og jeg kan ikke finde ud af, om han vil have mig, eller om jeg bare er tidsfordriv. forstår ham vel også godt, når man kan få guldet, hvorfor så holde fast i bronzen.
—  jeg syntes han er heldig, hvis han får lov til, at holde fast i hende
9

Kommer ett urval av dagar i Tokyo. Som vanligt upptagen med jobb, roligheter, äventyr, skola eller bara med att sova ikapp fram till lunch en tisdagsmorgon…

Första dagen i skolan åkte vi till Tokyo Tower. Aldrig varit uppe förut så det var himla roligt. Fint väder men Fuji syntes inte. Men bara tornet har en så cool siluett, speciellt sett från byggnaderna precis underifrån… Mäktigt liksom. Här utsikt mot Tokyo Bay och Haneda.

Sen jag och Luis kom tillbaka till Japan har vi mött upp Sergio som också kom hit precis efter oss, han gör sin master i arkitektur på Kyushu (och sen har han ett till äventyr på ett universitet på Hokkaido efter det!). Jag, Luis, Takuya, Shibata och Sergio samlades på Torikizoku såklart innan vi vinkade av honom nästa dag. Så jäkla coolt, jag vill också göra något liknande i framtiden.

Jag, Takuya och Luis var på samma matfestival som jag var på precis när jag kom hit för ett år sedan! Den är varje år i Tokyo Dome. Kan tala om att det var grymt mycket roligare att vara där med två vänner än helt ensam. Och nu kan jag ju prata japanska också..! Vi drack svart öl med 12%, åt unagi (ål) och drack en blå öl som smakade vatten… Intressant. Nebuta-matsuri-dansare var där men vi var inte så impade, vi har deltog ju i “the real deal” i somras.

Jag och Luis gick och hälsade på på den italienska restaurangen. Te-chans födelsedag var den 16:e januari och jag hade inte glömt bort det eller att jag lovat rita en teckning till honom. Han såg mina klottriga läxor en dag och villa att jag skulle rita något till honom så jag gjorde det. Det blev dinosaurier som äter pizza! Det gjorde jag och Luis också, och pasta, och drack vin, och fick service-salad och Te-chan yrkade på servitrisen att ge oss 30 procent rabatt också..! Han är så härlig, ville prata en massa och visade Luis ett foto på teckningen han inte är klar med än. Det har gått över en månad och jag har inte fått min födelsedagsteckning än men den blir väl färdig tillslut!

Har jobbat lite för mycket, blev sjuk med feber och var rädd att jag fått influensan men det gick över på tre dagar. Chefen på bageriet (med det roliga namnet Fujii, alltså Fujii-san) sa att han skulle skriva upp mig på färre skift vilket jag tror är en bra idé… För två veckor sedan jobbade jag 7 till 12, sen var det skola till klockan 17 och sen direkt hem och ett till skift, 18 till 21:30. Efteråt bjöd Fujii-san mig och den andra tjejen på ramen till middag och sen jobbade jag nästa dag 7 till 12 igen… Fick en jättepåse med överblivet bröd att ta med hem! Bra grej är att det funkar som frukost, lunch och middag nästa dag, plus att jag kan ställa påsen på bordet i köket så tar Sanno, Tanaka, Luis och Takuya också bröd. Gratis är gott!

Jag är lite irriterad eftersom mitt lönebesked var extremt lågt trots att jag jobbade en hel del ändå. Har pratat med chefen om det, att han måste ta och titta på mitt stämpelkort igen, vilket han lovade göra. Om problemet inte fixas blir jag riktigt upprörd… Tråkigt om man gått upp klockan sex i ett svinkallt Tokyohus (utan isolering) och kravlat sig bort i soluppgången helt i onödan. Jag och Takuya såg på TV om en tjej som fick “straffbetala” sin lön till arbetsgivaren efter att hon varit sjuk. Hon jobbade alltså inte, och tvingades samtidigt betala lönen hon alltså inte fick! Dubbelt lose-lose. Helt sjukt. Men samma sak händer nog inte mig, det är nog bara gubben som sett fel.

Luis jobb, Coto Work, hade öppningsparty på lördagen för två veckor sedan vilket var riktigt kul. Jag räckte upp handen och var med som frivillig på improv-showen (blev många Trumprelaterade skämt…) och efteråt gick vi vidare till en pub i Roppongi (Shot bar Geronimo, om man vill googla) med tinnitushög musikvolym där Luis coworker Stephanie bröd på shots och vi drack någon öl och skrikandes försökte kommunicera i oljudet. Väggarna i baren är fyllda med plåtbitar varpå kunders namn är ingraverade och ett valfritt citat. Alla som dricker 15 shots på en kväll får en egen. En var skriven på svenska! “Jag har en bruten tå”.

Det var trångt men vi vrålade med i sångerna och hoppade upp och ner tills en japansk man sa någonting ohyfsat till Takuya som sen inte ville vara kvar längre. Det var nästan tur, för vi hann precis med sista tåget och jag jobbade klockan sju igen nästa dag…

Efter skiftet åkte jag, Takuya och Luis till IKEA! (Inte en lugn stund.)Takuya hade aldrig varit där. Tänkte köpa en semla men den var hemskt ful och liten, kvalitén på IKEA-maten är långt sämre än det svenska originalet. Hyfsat dyrt också och spylånga köer och oväntat mycket gnälliga småbarn… Finns bättre Ikeor.

Häromdagen var jag och Takuya i Jijugaoka och gick på ett tokjapanska kafé. Såg precis ut som ett klassiskt japanskt hus, men det var nästan så överdrivet att det kändes fejk. Åt superdyr fruktsallad och drack té och pratade. Blev lite orolig då Takuya sa att han funderat på att flytta hem till Aomori, plugga och få bra på poäng på lärartestet i höst och sen söka nytt jobb. Han ska ha ett TOIC-test i engelska snart också. Han funderar på att bli japanskalärare och vill satsa på sin engelska också, använda det i yrket. Men japaner skiter i om du kan engelska eller inte, det enda viktiga är om du har “bevis” för det; ett officiellt provresultat eller utlandsstudier i ett engelskspråkigt land. Han blev dissad av sin no-english, sexistiska idiot till chef (vi klagar ofta på honom) som inte vill att Takuya ska göra uppgifter som kräver engelska längre eftersom det finns medarbetare som är bättre. Det verkar dock som att han kanske hittar ett nytt jobb istället, med en bättre chef.

Förra fredagen åkte skolan till Hakone. Precis som med familjen åkte vi piratskepp! Men vädret var bättre så vi såg Mount Fuji. Var på en onsen med vin-, sake-, choklad-, grönt té-, och kaffebad bland annat… Var inte som en vanlig onsen, lite för stökigt och förutom att vi fick kleta choklad på oss i chokladbadet var det lite av en besvikelse. Baden luktade lite av respektive dryck men det var inte särskilt stark. Behövde ha badkläder vilket jag behövde hyra. Föredrar vanlig onsen. Kul koncept ändå!

Efter att ha kommit tillbaka med bussen till Tokyo, mötte jag Luis, Amelie, Stephanie och Shibata i Stephanies lägenhet i Shirokanetakanawa. Diskuterade halvkritiskt tvprogrammet vi kollade på med Shibata (en japansk version av Big Brother typ…) tills de andra var redo och vi fyra promenerade in till den där shotbaren igen. Vi gick vidare till en klubb och sen Torikizoku och kom till slut hem klockan tre på natten! Vart ett ganska roligt spontanäventyr i Roppongi… Schysst av Luis att bjussa på en drink, och Stephanie bjöd hela gänget på inträdet och första drinken på klubben, plus en shot. Det är inte billigt att gå ut i Roppongi! Jag klarade mig ändå, tack vare polarna.


Idag har jag och Luis varit i Nippori, en stadsdel som är tokig i katter. Vi gick på ett kafé där man kan måla sin egen manekineko (katt med uppsträckt tass, bjuder in lycka och pengar) plus att man får en kopp té och en kattformad kaka. Luis gjorde en salaryman och jag gjorde en Luis. På baksidan av sin katt skrev Luis något om att pengar inte är allt, men att han hellre är deprimerad på en snygg rikemansstrand med en drink i handen än i ett fattigt ruckel… Det är riktigt snygga! Härligt med en egengjord (tja, egenmålad) souvenir.

Åt stekt bläckfisk och promenerade runt och ojade oss över hur fint och gammalt Nippori är. Det drog in moln, började snöa lite och blev riktigt kallt till slut, då åkte vi hem. Det är ganska kallt nu. Igår gick jag till onsen i Musashikoyama efter skolan innan jag åt sushi, det är riktigt effektivt. Man blir varm rakt igenom, och det sitter i i flera timmar. Snöade lätt när jag promenerade hem i mörkret, och kunde skymta ett upplyst Tokyo Tower på horisonten. Passar perfekt till soundtracket från “Kimi no na wa”!