sydamerika

Colombia - aterkomsten

Efter att ha varit i Colombia for fyra ar sen och langtat tillbaka sedan dess har det nu blivit dags att atervanda. Det kanns spannande och nastan lite nervost. Ska det vara lika bra som forra gangen?
Mina minnen fran den resan, som gick till Venezuela och Colombia under en manads tid, ar enormt positiva. Colombia var ett fantastiskt land och manniskorna bland de mest hjalpsamma och trevliga jag nagonsin har traffat. De enda, i mina ogon, som kan jamforas med colombianerna ar folket i Brasilien. 
De bada har ocksa mycket annat gemensamt. Trots de manga problemen som bada landerna brottas med, som till exempel vald och fattigdom, ar manniskorna for det mesta oerhort glada. Det verkar aldrig vara langt till skratt, sang och dans.
Faktum ar ocksa att Colombia var oerhort mycket battre an sitt rykte. 
Innan den forsta resan skakade min omgivning pa huvudet och undrade vad sjutton jag skulle dit for. Knark, inbordeskrig, mord och kidnappningar var det enda folk verkade veta om landet.
De jag hade traffat som verkligen hade varit dar sa dock nagot helt annat. Samtliga, utan undantag, alskade landet.
Sa jag ville ge det en chans och det var ett mycket riktigt beslut. Det var fantasiskt kul dar.
Nu bar det alltsa av igen och jag raknar ner timmarna tills flyget lyfter i morgon….  

Sydamerika

För er som inte vet om det så ska vi (Frida, Hanna och Sofia) ge oss ut på en tre månader lång resa genom Sydamerika. Vår startpunkt är Quito, Ecuadors huvudstad och vår slutdestination är Santiago i Chile. Äventyret däremellan kan ni följa här på bloggen. 

Vi säger adios till Sverige den 2 oktober men som alla fellow backpackers vet så går dagarna långsamt när man ska ge sig ut på äventyr så vi tänkte fördriva tiden med att skriva om vår resplanering och eventuellt tipsa andra som är sugna på att utforska Sydamerika. 

Hoppas ni vill följa med (virtuellt) på vårt äventyr. 

LET’S DO THIS! 

/ F, S & H

How to get going! Part 2

När man bestämmer sig för att ge sig ut i världen så är det extremt många steg från att Googla bilder som den ovan till att faktiskt stå där själv.

Av alla steg: planering, jobba ihop pengar, skriva packlistor, hitta billiga flygbiljetter, boka platser till Inkaleden, etc så är nog vaccinationen det mest smärtsamma steget. Imorgon ska jag och Hanna ta våra sista sprutor, Sofia slipper då hon till skillnad från min mamma som tog beslutet åt mig, tagit Twinrix vid tidigare Asien resor. Jag och Hanna betalar för våra föräldrars synder med två obehagliga stick i armen. 

För att åka till Sydamerika utan rädsla för att bli fruktansvärt sjuk eller tvångsvaccineras måste man ta följande sprutor/vaccin:

  • Tyfoid
  • Gula febern
  • Hepatit A och B
  • Dukoral 

Det kan även rekommenderas att köpa Malarone mot malaria för ingen vill genomlida den mentala smärtan av att få sin resa förstörd på grund av en ynka mygga, må dem dö ut allihopa. Alternativt kan de sluta dricka mitt blod. 

Friday

Vad hande egentligen i Lima? Del 1

I Nya Zeeland fick jag fragan vad mitt varsta missode pa resan var. Aningen besviken att jag inte hade nagot intressant att beratta, svarade jag att jag haft tur och inte varit med om nagot missode an salange men att jag hade 3 manader i Sydamerika framfor mig.

Keep reading

Vår gemensamma resa började för 1,5 år sedan… eller kanske 9 år sedan. Beroende på hur man räknar.

Denna del-etapp i resan Anna-och-Martins-liv startar den 19 december (In sha’Allah kung Bore) på flyget till Buenos Aires. Den avslutas i Venezuela 2,5 månader senare. Allt däremellan är oskrivna blad. Men kommer dokumenteras i denna blogg med förmodligen varierande frekvens.

Med hopp om att ni står ut med oss övertaggade resenärer denna sista vecka i Sverige.. Kärlek! /Anna och Martin

@Anna