simhall

Back to brasvideo

Dagen efter annandagen, mätt och ledig. Svärmor har
åkt hem och soffan har aldrig känts så skön, men …
barnen.

DE BEHÖVER ha något annat att göra en spelkonsoler och  internetspel när det är lov.
– Titta på teve?
Ok, men rita är bättre. Efter det får det bli lite frisk luft på  gården. Sen vaknar en annan sida av föräldraskapet.
Lägger bort tidskriften och stiger upp för att göra något.
Något ihop. Bio? Sonen nobbar och vill till simhallen i Frölunda. Men
med all julmaten i magen känns det obekvämt att visa sig
i mässingen? Äter några mackor med sill och packar sen ner handdukar,
badbyxor och schampo. Irriterar mig på saker. En bjässe i blåställ på spårvagnen
som spelar spel på telefonen och har en fot på sätet
mittemot. Gubbar i omklädningsrummet som går in med skorna på,
fast det är en skylt med en överkorsad loafer vid in-
gången. Några tjejer i simhallen som stinker parfym, som verkar
ha slarvat i duschrummet.

MEN VATTNET är varmare än väntat och sonen klarar sim- borgarmärket för första gången. Simmar bredvid, orolig
för vad jag gör om han plötsligt inte orkar längre? Efteråt
testar vi lite bärgning och det funkar. Vill visa lite fler tricks. Dyker, men får baksug i näsan.
Hostar, vevar och hittar kanten. Sen gör jag spjutet:
hoppar i med kroppen som en pil. Hamnar på botten.
Trycket blir för mycket och något inne i huvudet krasar
till. Det tar en evighet att nå ytan, jag hör ambulanssirener
i huvudet. Kommer upp för trappan och ser dubbelt,
raglar in i småbarnsavdelningen och vilar i varmvattnet.
Ute i stora simhallen gör taniga fjortonåringar volter från
trampolinen, om och om igen. Sen, på väg ut köper jag simborgarmärket, men har
glömt grabbens nya badrock i duschrummet. Killen i
kassan får ordna så att jag kommer igenom spärrarna igen. Tar spårvagnen tillbaka till Linnéstaden, släpar mig upp
för backarna mot Masthugget och hasar ner i soffan.

STARTAR BRASVIDEON från billighetsvaruhuset med fjärr- kontrollen och börjar läsa exakt där jag slutade förut. (Grabben? Han får väl göra vad han vill, det är ju lov.)
Thomas Drakenfors

(Göteborgs-Posten, Världens gång, 2012-01-03)