samtidigt

  • Listen
Play

Har medverkat i premiären av Radio MPs nya program Samtidigt. Tillsammans med Maria Ferm har jag kommenterat senaste veckans politiska händelser, som rockaden av Maria Wetterstand/Mikaela Valtersson och Per Bolund/ Gunvor G Ericsson, att Annie Lööf blev valberedningens förslag att leda C, regeringens järnvägssatsningar och sist men inte minst Miljöpartiets förhållande till blockpolitiken.

Jag är ledsen om jag inte lever upp till folks förväntningar men jag är samtidigt så trött på att ha förväntningar på mig. Jag är ledsen om jag verkar oengagerad och självisk, det är inte min mening men det är så jag lever. Jag är ledsen om jag någonsin sårat någon genom mitt sätt att leva. Jag är ledsen över att inte räcka till men det är svårt att räcka till när man aldrig känner sig tillräcklig nog.

7

lever än kvar i det förflutna och vill så gärna tillbaka
Det var ruskigt längesen jag var med om en sådan här awsume helg, att åka till summerburst var nog bland det bästa jag kunde gjort i det moodet som jag var i just då. Att sätta sig på tåget med de tjejerna jag vill känna resten utav mitt liv gjorde mitt hjärta gott, att medverka i mitt livs största mooshpit i stekande sol gjorde min själ glad, att stå under bar natthimmel och skrika till Avicii med tårar i ögonen är svårt att toppa, sova på en soffa som icke var gjord för en kvinnokropp gjorde min rygg gott, börja supa innan klockan 3 gjorde min lever och mage riktigt glada, att stå nästan längst fram till afrojack och bete sig som djur har satt sina spår på fötterna och ben, äta alkohol isglass och dricka varm öl samtidigt som man försöker ha en vettig konversation med en fallskärmpilot inom försvaret när man själv jobbar på ginatricot i Eskilstuna får en guldstjärna utav mig, att spendera 90 minuter i regn för att lyssna på axwell & ingrosso kan ingen ta ifrån mig.
Det finns absolut ingenting som kan ta ifrån mig detta minne.
Om någon frågar om jag varit på summerburst och hur det var?
Svaret är lätt, jag var där med mina underbara vänner och det var vi som gjorde summerburst tillsammans, tillsammans! Det finns ingen jag skulle vilja byta ut, för de var mina vänner och jag som var på fucking
SUMMERBURST
Och det var så jävla
AWSUME

Hur skön denna resa må ha varit så kan jag inte låta bli att uppskatta mitt hem och mitt egna Sverige. Grekland har många sidor som är potentiella, men jag kan inte låta bli att jämföra mitt modersland med Grekland. Jag har nu testat på att resa med ryggsäck, har förvisso bara varit borta i 3 veckor, men för mig är det lagom att börja så. Jag kan både uppskatta detta sätt att resa, men samtidigt hata det. Det har sin charm och man behöver uppleva den för att förstå. På söndag börjar färden hem. Tar nattbåten från Milos och anländer i Aten på tidiga morgonen. Jag saknar mitt hem, jag saknar mina vänner, min familj, min pojkvän, svensk mat, rutiner, löpturer i skogen, men framförallt Sverige, mitt underbara Sverige. Nu har jag två dagar kvar här som jag faktiskt ska försöka njuta av till fullo, även fast jag ännu en gång äter antibiotika igen, och det är en annan femma som jag senare kan rabbla upp. Att dra så snabbt efter studenten i några veckor ångrar jag verkligen inte, det var som att jag kastade mig ut i framtiden, jag tog mitt första steg som vuxen. Tiden efter denna resa blir bara massa jobb och förberedelser inför flytt i vinter. Jag är otroligt taggad på livet och jag tänker fan inte låta någon ta ifrån mig denna känsla ännu en gång. This is my time to shine.

Jobb 07.30-14 sen cykla hem som en dåre till solen, har nu legat o lyssnat på härligt musik samtidigt som jag fått en helt okej bränna.
Ledig fram tills fredag, blir att åka o köpa mig luftmadrass o inta poolen. Men väntar mig först en krigarmatch ikväll U21! ❤️

sprungit said: ALLTSÅ jag dör. har väntat på en förklaring till din nya icon. varför håller dina grannar alltid på o bygger grejer…………..

ALLTSÅ LÅT MIG BERÄTTA OM MINA GRANNAR ~*TILL VÄNSTER*~  (eller till höger beroende på hur du står MEN ANYWAY om man står och låser upp min dörr ute i trapphuset ser det ut så här:

smalt. tre lägenhetsdörrar väldigt tätt intill. det har inte hänt mig personligen än men man ser på min dörr att den har åkt på en ordentlig smäll någon gång tidigare när någon annan öppnat sin dörr samtidigt HAHA SÅ trångt är det

iaf, min granne till höger har jag sett HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST typ vi springer på varandra rätt ofta och de har typ fest varje fredag (de är lite äldre dock så det är rätt lugnt)

men min granne till vänster har jag ALDRIG SETT. verkligen ALDRIG SETT. de har dock borrat och sågat och spikat och SANDPAPPRAT och just sandpapprandet händer mitt i natten av någon jävla anledning och sen typ i flera veckors tid så knakade det alltid i väggen VARJE KVÄLL?? först trodde jag någon hade sex eller nåt men det lät snarare typ som att någon vände sig i sängen bara och att det fick det att knaka i väggen..?? idk. och sen brukar jag höra när deras iphone har laddat klart. men ja :’)) har aldrig sett dem och just sandpapprandet på nätterna är jävligt creepy för det låter som någon krafsar på väggen och jag har sett för mycket skräckfilmer för att vara bekväm med det haha

HAR BOTT HÄR I SNART 10 MÅNADER
OCH INTE SETT DEM EN ENDA GÅNG

Idag är sista chansen att vinna #zlatanströja Fram till midnatt kan du delta i utlottningen genom att sms:a ZLATANSTRÖJA till 72 909 (50 kr) samtidigt som du ger 25 barn gratis #skolmat. På onsdag får du veta vem som vunnit! @iamzlatanibrahimovic #förenbättrevärld #mat #fotboll #Zlatan #ibra #PSG #805millionnames by fnforbundet http://ift.tt/1TZVMob

Det är fint här men jag samtidigt så har jag ju alltid hemlängtan. Mer hemlängtan än alla jag känner tillsammans :)

Det bliver underligt at være alene denne sommer, det er lige gået op for mig, at de sidste to somre har været i kærlighedens tegn. Jeg er spændt, men samtidigt frygter jeg ensomheden.

Väntan för idag, och framåt

Kvällen, den 4:e juli spenderas genom vad som verkar vara en ändlös, men samtidigt kort resa. Den faller mellan Borlänge i Dalarna och Norrköping bland  mellantinget som är den svenska sommarnatten. Den natt där skymning och gryning utan någon slags början eller slut möts till ett nästan magiskt ljus. Det liksom livar upp en samtidigt som det i sömnen slukar en. Natten varken är eller icke är. En orange gråskala som istället för tystnadens mörker belyser allt. 

Denna natt ställer även frågor, funderingar om allt och inget. Framförallt frågor kring vårt ständiga ständiga väntande. Ibland, av olika anledningar väntar vi trots allt på något antingen långsiktigt eller kortsiktigt. Vi väntar på bättre, fantastiska saker. Vi väntar på kärlek, på möjligheter, på förändring. Väntandet bygger på vårt hopp. På den kanske ibland bisarra idén att saker alltid blir bättre. Det är vid det hoppet, oavsett vad chansen är vi hänger oss upp på. När detta hopp är upphängt väntar vi, som människor. Väntandet skär i oss. Det splittrar våra tankar. Det bildar vad som verkar vara oändliga moln av tvivel. Vi drömmer i väntandet. Vi skapar perfekta sinnesbilder kring allt perfekt som är på väg. Vi har dagar i väntandet av sorg, av svårighet. När man tycker sig tro att allt brakar samman går vi in i oss själva och uttalar att väntandet är förgäves. Ändå fortsätter väntandet, mellan drömmandet, mellan svårigheten tills dagen då väntandet upplöses. Tills en slags dagen D, när vi antingen anser att vi inte behöver vänta eller att allting är bra. Då kan vi pusta ut, och ta hand om det väntandet  har skapat. För det intressanta är inte hur det slutar, det är vad väntan ger. 

Och vad ger då väntan? För mig handlar det om vad man som människa alltid skapar kring det. Ibland är det svårt, ibland är det fantastiskt. Oavsett hur saker slutar i denna väntan kommer man att minnas den. Det är en upplevelse som alla hatar att älska på sätt och vis. Vi vill hoppa över behovet att vänta, trots att vi ser att det behövs. Så vi drömmer och tänker samtidigt. Det är det som är vikten i väntandet. Bilden vi projicerar av tiden efter all väntan och hur vi skapar den. För det är där vårt nu går samman med framtiden precis som denna sommarnattshimmel och det är där alla ser stabiliteten väntan ger. Även om det suger. 

Hajpad R&B med självförtroende


Sångaren Jillian Banks, känd kort och gott under artistnamnet Banks, har under de senaste åren uppmärksammats och hyllats av musikmedia lite överallt både i hemlandet och i Europa. GAFFA ringde till Los Angeles för att stämma av läget under våren.

En kall och kylig fredagskväll i Stockholm, och samtidigt en ny mild varm och solig så kallad vintermorgon i Los Angeles. Klockan nio på morgonen är Jillian Banks vaken vid sin dator och redo att via Skype beta av en intervjuskörd hon petat in i sitt morgonschema. Nästan provocerande piggt och glatt svarar hon, påpekar med en nästan ljudlig axelryckning att hon ändå är en morgonperson och lika gärna kan prata om musik med journalister när tar en paus från att jobba på det kommande debutalbumet.

Hemlighetsfull om kommande albumet

– Alltså, jag vill ju berätta om vad jag har för planer, vad jag gör. Jag vill men jag kan inte, eller kanske rättare sagt får inte. Inte än. Men det känns bra. Det känns som att det går som jag hoppats och önskat, som jag vill. Jag har musiken och sången som mitt främsta sätt att uttrycka mig, jag mår inte bra när jag inte får ut vad jag känner och jag får ut vad jag känner via musiken, så det känns befriande varje gång. Det känns bra, det vi jobbar med, jag och mina medmusikanter som jag inte kan berätta om, haha.

Från en privat SoundCloud-länk skapad av hennes manager till Zane Lowe och BBC Radio 1, till en turné med The Weeknd och produktioner av en handfull eller två mycket begåvade producenter, till en egen headline-turné i miniformat kring Storbritannien i mars, med just BBC Radio 1-favoriten och LuckyMe-DJ:n Eclair Fifi som öppningsakt. På knappt ett år har Banks gått från en, enligt henne själv, smått timid artist som trots tio hela år av musicerande som emotionellt utlopp inte ville spela upp sin musik för någon, till att bli en artist vars varenda släppta låt spritter av exceptionellt komponerade, ofta briljanta, pop-melodier och dessutom osar av styrka.

Otroligt 2013 – ännu bättre 2014?

Det har tagit tid för Banks att bli så bekväm som hon känner sig idag vid att överhuvudtaget använda sig av musiken som sitt uttryckssätt, men när hon nu gör det är det bestämt och med en tydlig beslutsamhet. Var denna inställning och vilja kommer ifrån kan hon själv inte sätta fingret på, inte exakt åtminstone, men försöket att sätta ord på det är lika talande för hennes karaktär som hennes musik är:

– Framför allt är det ändå livet som inspirerar och influerar min musik, inte något överdrivet specifikt, det kan vara precis allt eller inget eller vad som helst, mer människor än Los Angeles, mer en känsla än en händelse. Men samtidigt är det människorna som utgör platsen, som gör den speciell. Det är händelserna som föranleder känslorna och gör de speciella. Så det kanske är något däremellan. Men sen finns det musikaliska trådar också. Fiona Apple, jag kan nog inte förklara hur hon vände hela min världsbild rent musikaliskt och vad hon har betytt för mig och hur jag tänker kring musik. Jag är stolt över albumet och över hur jag tagit mig hit, över mina fans och vad jag skapat hittills. 2013 var ett otroligt år för mig. Det känns som att 2014 kommer göra mig minst lika lycklig.



VEM?
Sångaren Jillian Banks, känd som Banks, aktuell med debutalbumet Goddess.

VAD?
Med en fäbless för släpiga, beat-baserade produktioner smälter Banks snyggt och enkelt in bland hela den nya nyskapande scenen inom modern R&B och pop, där element från hiphop och elektronisk musik förädlas och ges ny form.

VAR?Los Angeles, där Banks började spela piano och därefter skriva egen musik vid 15 års ålder, men som inte känner sig nödvändigt rotad i stadens musikscen och egna ljudbilder.– Jag skulle inte påstå själv att jag låter som Los Angeles, eller att jag låter särskilt mycket som stadens musik, men jag förstår tanken om att min bild av det inifrån inte behöver överensstämma med din bild av det utifrån. På ett sätt eller annat influerar nog staden mig också, det är klart den gör det, för att jag bor här. Men främst är det människorna.
5

Idag var jag och vandrade!! Två timmar upp och en ner. Jag blev så lättad när jag såg skylten på bilden, att det bara var en kvart kvar till “getstället”, dom skulle tydligen ha en getostfarm där uppe på berget.

Det var svalt i skuggan bland träden (det är fortfarande 36 grader i dalen!) men det kändes väldigt jobbigt och ensamt eftersom jag är så van att alltid haft familjen med på våra vandringar. Jag blev så glad när jag kom upp, och det var ett par där uppe som höll på att renovera stugan. Jag frågade dem om de hade dricksvatten och det hade dom!! Såg inga getter tyvärr.

Väldigt fin utsikt! Om man fortsatte 1.5 timmar högre upp skulle man nå en landningsplats för liften och en restaurang. Jag och Malin tänker nog gå dit då vi är lediga samtidigt, på onsdag :)

Nu ska jag jobba till 01:30! Huff.

Inte så kul midsommar här

Inte alla men en del vet nog förmodligen att jag är fruktansvärt gay, agender och har en homofobisk pappa. Igår blev min midsommar lite förstörd av att han självklart skulle ta upp ämnet om det svenska, könsneutrala ordet “hen”, och säga att det bara är trams, att ordet borde vara förbjudet etc etc. När jag lugnt och sansat försökte förklara för gubben min att det är skillnad på att vara född med olika genitalier och att identifiera sig som någon annat blev han arg och sa att det minsann bara finns två kön. Man och kvinna. Eftersom jag inte ville förstöra allt mer fick jag helt enkelt hålla min förbannade pladderkäft tyst och fortsätta äta mina köttbullar.
Vad jag vill komma till är iallafall…
Att den generationen säger åt sina barn att vara precis som de vill och inte ta nån skit, samtidigt som de säger att det är fel på vår generation och trycker ner oss för att vi faktiskt vågar vara oss själva. Ska det vara så jävla svårt att bara acceptera att vi inte lever i en liten håla mitt i skogen på 70-talet? Att det faktiskt finns de som skiter i samhällets normer och vågar göra det dem vill?
Alltså… det finns en anledning till att jag inte litar på vuxna som säger åt oss att vara som vi vill. Det finns en anledning till varför jag hellre umgås med mina vänner dygnet runt än att stanna hemma hos en person som har åsikter som får mig att må dåligt varje dag. Det finns en anledning till mina trust issues vad gäller både vuxna och personer jag inte känner. Finns en anledning till varför medelålders män nu mera gör mig rädd när jag går ute ensam på stan och ska hem. Det finns en anledning till varför jag är helt förstörd inom mig, och varför jag varje dag känner för att gråta och springa hem till en vän.

youtube

DARK PLACES! Jag har varit mycket skeptisk till många saker med den här filmatiseringen, dels att Charlize Theron skulle spela Libby, något hon är alldeles för vacker, och kanske möjligen lite för gammal för. Även om jag gillar alla skådisarna var för sig känns de ändå fel för sina roller. Samtidigt ska jag erkänna att jag kände samma sak inför filmatiseringen av Gone Girl.  Men då klev Go rakt ur boken in i filmduken så jag kan ha fel. Hur som helst har filmen premiär 14 augusti och jag kommer självklart att vara där.