puben

Folkestone var inte den minsta orten till ytan, men inte heller den största. Befolkningen vacklande kring 45,000 med fler som flyttade därifrån än dit, men med en turistpopulation som fortfarande var stark. De flesta kände till de flesta, och familjeföretagen var många. Men det var också många som det inte gick lika bra för längre som det gjort en gång i tiden. Likt The Colburn House så hade många ställen påverkats av den nya konkurrensen från hotellkedjor, restauranger och yachtklubbar som poppade längs upp mer och mer frekvent. Det innebar nedskärningar och renoveringar som inte många hade råd med egentligen, men blev tvungna att gå igenom för att hänga med i utvecklingen som samhället drev.

Jessas bästa väns namn var Kaitlin, oftast kallad Kate eller Katie, Baker och hennes pappa drev en pub ett stenkast från The Colburn House som hette The White Horse. Den hade utsikt över havet och Folkestones hamns pir och den avsmalnande stranden. Pubens gäster bestod till största del av stammisar som kom och gick flera dagar i veckan, både på högtider och vanliga vardagar, men en och annan turist från storstäderna hade förmåga att titta in under högsäsongen. Jessa jobbade ofta i serveringen i restaurangen hos sin pappa, och då också med baren och dylikt. Så det hade under åren skett av ren natur att hon då och då även hjälpte till på familjen Bakers pub.

Hon hade känt Kaitlin sedan hon var nio så det fanns många minnen att hitta på The White Horse. Allt ifrån alla gånger de ätit pommes och druckit choklad efter skolan när de var små till då de var lite äldre och stal vin och tequila till strandfesterna de brukade ha med sommargästernas jämnåriga barn. De hade självklart blivit påkomna dock, och Mr. Baker, eller Mitchell som han hette, hade otaliga gånger predikat om hur fel och farligt det var att dricka alkohol så oansvarigt och om hur besviken han var på dem alla. Men det hade sällan stoppat dem.  

Efter att Jessa och Shannon ätit lunch så hjälpte Jessa Shannon med att städa ur de sista rummen som blivit lediga den morgonen och tog sedan en snabb kaffe med sin mamma, Maureen, i köket innan hon gick hem för att byta om och vila lite innan hon skulle gå och jobba på puben. Det var en vanlig tisdag, så det var förväntat att bli en lugn kväll, men de behövde hjälpen och hon hade inget annat för sig.

Hon slog igång teven så fort hon äntrade den lilla trean som var hennes hem – hon gillade att ha något som rörde sig i bakgrunden då hon gjorde sig i ordning – och gick sedan och tog en snabb dusch. Badrumsfönstret immade igen och en frisk doft av grapefrukt och citrongräs från hennes duschgel fyllde rummet.

Massawa, Eritrea

Vi hadde tenkt å stoppe i Djibouti, men vindene var for en sjelden gang med oss rundt Hormutz-stredet, så vi valgte å fortsette mot neste store havn, her i Eritrea. Dette er et av Afrikas fattigste land, og krigen mot Etiopia for et par tiår siden har satt tydelige spor. Utbomba bygninger er det første som møter oss i innseilingen til havna, som er Eritreas største og tar imot store tankskip. Men en gang vi er utenfor porten blir vi møtt av ivrige lokale som vil veksle penger med oss, og gjerne bli med en tur på puben, eller hjelpe oss med å bære vann. Dette er jobben deres sier den ene… Hyggelige til å begynne med, men de kan bli vel innpåslitne og masete… Og det er lett å bli lurt; ratene vi blir tilbudt å veksle dollar for går fra 1:15 til 1:45. Og alt vi kjøper, fra mat på kafeen, til erter og matolje, er mystisk dyrt… Vi prøver å finne forsyninger, men butikkene her er nesten tommme for mat, og diesel må vi kjøpe på svartebørsen fordi det er så vanskelig å få tak i for tiden… Vi tar oss en velfortjent fridag, jeg og Evert går på nattklubb med noen expats som jobber på brygga, og jeg danser med en enøyd dame. På vei hit har service-batteriet sluttet å ta til seg strøm, og vi frykter at det er dynamoen som er gåen. Når vi løfter på madrassen og på batterien har de tre massive batteriene smeltet sammen til en stor klump. Nye batterier her er visst sjeldnere enn gull. Og i tillegg til dette dør startbatteriet og solcellene mens vi prøver å fikse dette (selv om vi har en elektriker til å installere det). Jaja vi får til slutt og på overtid nye batterier, og kan dra videre.

via https://dayone.me/1Hr6z7B