piratpartiet

vimeo

An interview with Amelia Andersdotter | Black Transparency
Metahaven talks with Swedish Pirate Party Europarliamentarian Amelia Andersdotter about Pirate Parties, libertarianism, arbitration, and ethical hacking.. Metahaven 2013. Produced in collaboration with Bureau Europa.

Anarchy (and censorship) in the UK

Anarki i staden! London brinner! - de prosaliknande beskrivningarna av upploppen i London känns stundtals igen från punkmusiken, kanske mest tydligt exemplifierat med Sex Pistols ‘Anarchy in the UK’.

Upploppen i London som de senaste dagarna utgör redan ett välomskrivet fenomen i dagspress och på internet. Mina egna tankeprocesser kring situationen har tagit sig an två distinkta huvudfåror. Ett sunt förhållningssätt till problem av alla slag är att börja att dispassionerat - i den mån det är möjligt - att konstatera vad problemet är. Upploppen är inte problemet i sig, utan en konsekvens eller bieffekt. Samtidigt är jag varken britt eller Londonbo - min förmåga att fullt sätta mig in utlösande orsaker är mer eller mindre avhängig andra- och tredjehandskällor. I Al-Jazeera’s engelska utgåva beskrivs exempelvis området Tottenham som ett område med hög fattigdom, etnisk mångfald med en befolkning som upprepade gånger fått smaka på polisens fördomar och rasism och därför inte längre litar på dem. BBC i sin tur publicerar ett antal olika sociala- och ekonomiska faktorer som orsaksgrund (http://www.bbc.co.uk/news/magazine-14483149). Premiärminister David Cameron däremot, reducerar offentligt upploppen som ‘kriminella gäng’ som till varje pris måste stoppas och bestraffas med hårdast möjliga tillgängliga straff. Vad massmedia tycks ha gemensamt som yttre orsaksgrund för upploppen i sig är ihjälskjutningen av den 29-årige Marc Duggan (http://english.aljazeera.net/news/europe/2011/08/2011881845588629.html). Den större orsaksgrunden är sålunda diffus och är konstituterad av flera samspelande faktorer, som det ju så ofta tenderar att vara i sociala sammanhang.

Mina två tankegångar rör som första punkt spekulation kring de sociala- och ekonomiska skälen till upploppen, och som andra punkt den av premiärminister Cameron föreslagna inskränkningen av yttrandefriheten för att förhindra liknande upplopp. Desas två punkter har en viss koppling, som ni snart kommer att märka. Det är ingen slump att våldsamheter bryter ut i områden med hög arbetslöshet och fattigdom. Det är inte heller svårt att föreställa sig att människor agerar utåt då de kanske upplever sig själva som utan en framtid, medans allt svårare nedskärningar görs i den offentliga sektorn, kanske rentav i de medel som håller dem vid liv. Jag vill mena att de sociala och ekonomiska skälen till upploppen är rentav de viktigaste och att dessa inte utgör prio för Cameron är en shockerande uppvisning på populism och paternalism från premiärministerns sida. Ett av de många åtgärder Cameron vill sätta in är möjligheten att censurera eller stänga ned vissa sociala medier om de misstänkts användas för brottslig verksamhet. För att citera ett offentligt utlåtande som premiärministern gjorde den 11:e augusti:

“Mr Speaker, everyone watching these horrific actions will be stuck by how they were organised via social media.Free flow of information can be used for good. But it can also be used for ill. And when people are using social media for violence we need to stop them. So we are working with the Police, the intelligence services and industry to look at whether it would be right to stop people communicating via these websites and services when we know they are plotting violence, disorder and criminality.” (http://www.number10.gov.uk/news/pm-statement-on-disorder-in-england/, [2010-08-19])

Detta utlåtande vore inte malplaceradet i 1984 eller V for Vendetta - eller i auktoritära stater som Libyen och Iran, för den delen. Kommunikation kan användas för gott och ont, säger Cameron - och det stämmer. Man kan både skriva och tala om saker som kan betraktas som bra eller dåliga. Varför inte förbjuda offentliga samlingar av alla slag? Trots allt kan upprorsmän konversera med varandra med största enkelhet och därigenom planera sina illdåd. Det kanske rentav vore lämpligast att införa utegångsförbud? Varför inte låta en anförtrodd myndighe förhandgranska samtlig litteratur, så att inget ‘farligt’ material ges ut? Ironin är slående - när upprorsmän i dessa länder använde sig av exempelvis Twitter prisades det av västerländska medier. När människor i våra egna västländer använder sig av dem för att organisera sig mot vad de uppfattar som en stat som endast vill dem illa, vänder man föga förvånande kappan efter vinden.

Konsekvenserna blir bland annat att det demokratiska åsiktsutbytet blir skadeskjutet och jag är starkt övertygad att sådana inskränkningar vidare bara tjänar till att spä på det antagonistiska förhållandet mellan utsatta i samhället och den stat, vilken ligger bakom nedskärningar som direkt påverkar dessa människors liv och förutsättningar. Det går inte att på ett legitimt sätt lösa problem med ursprung i svåra ekonomiska- och sociala förhållanden med vare sig batonger eller ytterligare inskränkningar i medbogarnas rättigheter. Tror David Cameron att detta kommer att lugna situationen? Eller har han fullt ut sålt sin själ till denna populismens politik, där motsträvande och desperat utagerande ska mötas blott med förtryck och våld?

Tysk inrikesminister skyller på skribenten som Breiviks inspiratör

På SvD.se kan vi den 7 augusti läsa om hur den tyske inrikesministern Hans-Peter Friedrich nu ser ett nytt hot i den nätbaserade anonymiteten.

Varför? Jo, eftersom han räds att extrema element ska hetsa sådana som Anders Behring Breivik att utföra nya vansinnesdåd. SvD, DN och mycket annan press har med glädje förtäljt för oss hur Breivik, ett namn som knappast kan ha undgått någon den senaste tiden, flitigt använde sig av såväl Internet som TV-spel. För att citera SvD: “Han [Breivik] har surfat runt från sida till sida och snappat upp synpunkter och åsikter. Sin filosofi har han sedan format genom att klippa och klistra från kända filosofer och okända bloggare” (SvD, 2011-08-07). Med basis i detta vill Friedrich att bloggarnas anonymitet skall inskränkas. Det är viktigt att komma ihåg att jag inte står för den typen av material som den tyska inrikesministern pekar på - vilka bloggar det rör sig har jag ingen kännedom om, även om man självklart kan misstänka. Argumentet för att inte längre tillåta anonyma bloggar är sålunda att en känd förbrytare och mördare i sin vardag vid flertalet tillfällen läst av dessa ospecificerade anonyma bloggar och som konsekvens snappat upp vissa ‘synpunkter och åsikter’.

Argumentet i sin helhet är mycket illa grundat. Först och främst så är formuleringen i sig märklig. Att, såsom det uttrycks, ‘snappa upp idéer och synpunkter’ är någonting vi, som tänkande människor gör konstant, av allting kring oss. Inspiration till nya tankar och idéer står alltid att finna för den som - av ett skäl eller annat - är villig att lära. För Breiviks fall kunde det lika gärna rört sig om tidningsartiklar. Är aktuellt att tvinga även anonyma insändare att träda fram? Nej, det är den nätburna anonymiteten som ska bort. Att någonting dåligt kanske kan hända, potentiellt sett, någon gång i framtiden om inte åtgärd X antas är inte ett gott eller giltigt argument för att genomdriva någon som helst enskild handling. Det är inte rationellt att bedöma vad som är eller som i detta fallet, vad som bör utifrån vaga potentialiteter av detta slag, bristande i all prediktionsförmåga som de är. Allt för många inskränkningar i individens friheter har gjorts i samband med liknande tragiska händelser. I en demokrati måste vi visa på de egna rättigheternas styrka, i alla lägen. Det finns en olycklig trend inom politiken idag att låta sig ‘skrämmas’ att inskränka den ena efter den andra rättigheten i säkerhetens namn.

Åsiktsfriheten är ett kärnvärde inom den moderna demokratin. Anonymitet kan, även om det inte är omedelbart uppenbart, tjäna  demokratin. Inskräkningar i det demokratiska statsskicket på grund av rädsla kan aldrig vara rätt väg att gå. Inrikesminister Friedrich menar, skriver SvD, att bloggare måste ‘köra med öppna kort’ och ‘tvingas ta ansvar för sina åsikter’. Vad exakt menas med detta? Råder i sanning åsiktsfrihet finns det inget underlag för att utkräva ansvar för åsikter på det vaga, generella sett som avses. Det är ett märkligt resonerande som ignorerar att anonymitet kan utgöra en nödvändighet för vissa medborgares rätt till denna åsikts- och yttrandefrihet, från alla delar av det politiska spektrumet. Det är inte bara högerextremister som i sitt vardagsliv riskerar represalier för sina politiska åsikter. En annan dimension till detta stycke är att det förlänar en sorts medskyldighet till den som förmedlar sina åsikter i ett publikt forum - annorlunda uttryckt gör den skribenten till en sorts medbrottsling, vilken förstås är fullständigt absurt. Skulle en författare eller skribent nedteckna något, och en läsare låta sig inspireras att göra hemskheter så är det, menar man här implicit, också författarens fel. Det är detta som får ett redan fruktansvärt bräckligt argument att totalt fallera. En gärningsman är blott själv skyldig till sina tankar, tankar som ibland övergår till handling. Vad som händer i interaktionen mellan dennes tankar och omvärlden kan varken implicit eller explicit skuldsätta någon annan. Oavsett vad för externa inspirationskällor en gärningsman har tagit del av. Internaliserandet hos gärningsmannen av vissa idéer eller filosofier kan inte och bör inte någon övrig part hållas ansvarig för, vilket inrikesminister Hans-Peter Friedrich i sitt uttalande medvetet eller omedvetet förnekar.

We don’t have any problems with accepting sponsors for this party. After all, we are not working against corporations, and never did. Corporations are in most cases made up of people and the best of them are even willing to show their presence in the company of a file-sharing generation.
— 

We will write history on the 10:th of August. « Piratpartiet Stockholm

Piratpartiet is so weird… how could it get so wrong from #kopimi, thepiratebay.org and other anti-capitalist movements? It’s like they intentionally troll modern discourse (wearing classy fedoras and arguing about all the small things). I guess you can never underestimate the stupidity of people.

youtube

#Sweden’s Pirate Party politician Amelia Anderstotter talks internet freedom & tech advocacy @teirdes @piratpartiet https://t.co/eNYPHFSnPN

— Tavaana (@Tavaana)

May 10, 2014

Horor, idioter och empatilösa - del 1

Först och främst vill jag be om ursäkt till alla kvinnor och män i myndig ålder som själva har valt att profitera på sin kropp.
Jag hyser ingen nedlåtande syn på ER eller själva YRKET.

Men när själva konceptet, att “hora”, tillämpas inom andra branscher kan jag snabbt få en känsla av äckel.

Ni kan nog gissa vart detta leder? Vem tänker jag på…

Keep reading

Watch on oc-oscarcruz.tumblr.com

Good Copy, Bad Copy

Sampling, desobediencia civíl, el Piratpartiet de Suecia, Nollywood en Nigeria y el Techno Brega de Brasil, peligros para la voraz industria del copyright. Llegué a este documental producido por Rosforth por medio de www.everythingisaremix.com. Es dirigido por Andreas Johnsen, Ralf Christensen y Henrik Moltke. Expone algunos ejemplos sobre el manejo del copyright que infringen la ley actual, pero que son maneras novedosas de crear y vender.

O Partido Pirata é um movimento pela defesa ao acesso à informação, o compartilhamento do conhecimento, a transparência na gestão pública e a privacidade – direitos fundamentais que são ameaçados constantemente pelos governos e corporações para controlar e monitorar os cidadãos.