knulla

Kunde man få knulla för en hundring? sa han till mig
vid busshållplatsen klockan 0.42
med de tomma frostiga gatorna omkring oss.
Först skakade jag på huvudet, men sa sen:
Inte för pengar, men om du dammsuger och diskar.
Då vägrade han i sin tur
och vände sig nedslagen bort för att gå sin väg.

(Eeva Kilpi)

för att förtydliga.

För att förtydliga.

Det finns ett problem med att ha den här bloggen. Det är att jag väldigt ofta bara skriver ner mina tankar när de är mörka och sorgsna.

När jag känner mig ledsen över situationen, för att tala klarspråk.

Jag skriver inte om alla de fina messen han skriver till mig. Jag skriver inte om när han kysser mig i nacken när jag hackar tomaten. Jag skriver inte om när han kramar mig hårt och nära under täcket och andas varmt mot mitt bröst. Jag skriver inte om när han saknar mig, gör allt för att träffa mig när han egentligen inte kan eller när vi åker på äventyr. Innan jag fick min lägenhet så tog han dagar från sitt schema och vi besökte alla Sveriges hotell, vi lekte, vi skrattade och vi knullade. Vi var allt och det var vackert. Vi har detta nu men innanför mina dörrar och det kan ingen ta ifrån mig. Men det är kyssarna han ger mig på pannan innan han försvinner i natten som jag somnar med, trots sorgen jag ser i hans ögon när han ser den i mina.

Han vet att jag lider när han inte kan, när han inte har tid. Han vet att det finns en sorg. Han är inte dum, han känner mig, han känner oss. Han vet. Men jag vill vara med honom. Det finns mycket man kan säga om detta, man kan tycka både det ena om mig och om honom. Man kan hata mig, man kan hata honom, man kan tycka synd om mig eller hoppas på oss. I slutändan är detta mitt val. Jag har inte svaren men just nu är detta mitt liv. Så är det. 

husets viktigaste ägodel.

Efter 8 år i politiken fanns det en lägenhet till mig också. Han hjälpte mig bära upp husets viktigaste ägodel och under +2h byggde vi IKEA i (vårt) mitt hem. Sen spenderade han natten med mig och vi knullade in husets viktigaste ägodel. Det fanns inga blommor, ingen TV, ingen soffa och mina kläder trängdes i en resväska, men det var oviktigt. Allt som inte var han var oviktigt.

Tiden har nu gått och hans hårstrån hittar jag överallt, underallt, iallt. Som en katt hårar han ner lakan, golv och soffa. Det letar sig in i min fitta. Vi står vid den lilla spisen, varvar rosén med olja i stekpannan och min hand letar sig runt hans kulor. Klämma och dra, hela tiden. Suga på knä framför den fräsande löken och göra honom småhård, försmak, un aperitif. Eller så klämmer jag mina bröst och distraherar honom från chilin/gurkan/köttet. Jag jagar leendet som han ger när han ser min nakna kropp och tankarna som göder det.

Vi sitter till bords halvnakna/halvfulla/KÅTA och det finns ingen check out. Ingen stör oss, inget liv finns utanför och existensen sträcker sig inte längre än till flaskan, köttet(s lustar) och ögonblicken. Ibland orkar jag inte vänta längre och drar honom nära, trycker min kropp mot hans och kysser. Han stannar till midnatt eller tills mina ögonlock släcks. Han spelar gitarr för mig och ibland gör jag ett försök. Han påpekar att jag måste träna, jag påpekar att vi måste knulla mer. Små oskyldiga tjafs som alltid slutar i skratt och där vi möts halvvägs. 

Han rullar gräs och ger mig röken i en kyss. Mina flimmerhår protesterar men jag börjar lära mig. Lära mig allt det där viktiga i livet.

 Vi bor på Hotel California och kommer aldrig checka ut.