iphonefotografier

20120705

Först packar man sina väskor med det allra nödvändigaste (raggsockor, ulltröja, badkläder, juridikböcker, mobiltelefon, västtragikkort, kjolar) och släpar sig till spårvagnen som tar en till Nils-Ericssonterminalen. Där köper man dyrkaffe och dyrmacka på Espresso House och väntar på ett försenat tåg i fyrtio minuter, (kollar telefonen ca 2000 gånger, iakttar tåg som kommer och går, köper Loka med konstig smak). 

Landskapet utanför tågfönstret är precis i det läget som varje år får mig att undra “var det såhär vackert förra året?”. I Stenungsund byter man till buss (Oexp Uddelvalla), den kör över en bro, får svindel av att kolla ut över räcket långt där nere över havet som är ännu längre ner, hållplats på hållplats som heter någonting med -röd. Efter att man passerat bron är det nästan omöjligt att avgöra att man är på en ö omgiven av havet (vågorna, undervattensrävarna och allt det där).

På Orust bor man i ett rött hus en natt. Man badar vid en brygga, går barfota i traktorspåren, äter ostkorv, mackor och dricker morgonkaffe. På altanen fantiserar man om alla som bor i stora ladan och i evigheter vänder man utochin på alla ord som dom någonsin skrivit. Eller inte skrivit. Sen. Sen måste man åka hem alldeles för tidigt, men kanske har jag snart råd med en Way Out West biljett.

fötterna

I något slags förvirrat kringdrivande bland instagrambilder rycker jag till inför fötterna som syns sticka fram under det ljusa täcket på bilden. Dom är fyra stycken, hullerombuller bara för att man ska förstå exakt hur mycket benen är inslingrade med varandra längre upp under täcket. Jag blinkar inte, koncentrationen löper utmed konturerna på herr-fötterna längs med lilltårna in mot mitten, in i varje mellan-tårna-springa, när blicken når till den där långsmala tån jämte stortån lugnar sig hjärtats slag och i samma stund som jag förstår att jag inte känner igen dom här fötterna kommer jag också till insikt om att dina fötter, dom skulle jag känna igen bland tusen andra.

20120704

Onsdag förmiddag, låter timmarna försvinna i väntan på det konkreta. Som att åka till doktorn och få en utvärdering om min hopplösa fot, ta bussen till Orust för att läsa lagtexter, dricka te med Tove och kanske bada, om jag vågar. 

Foton från gårdagen på Amundön!