hyserical

YALL I LOSING MY MIND I NEVER IN MY LIFE THOUGHT I WOULD WITNESS ANOTHER JJ PROJECT COMEBACK

I LEGIT JUST DID 94 LAPS AROUND MY WHOLE HOUSE I DONT EVEN KNOW WHAT TO DO WITH MYSELF IM HYSERICAL I CANT EEM BREATHE

Title: mouthful

Fandom: Haikyuu!!

Pairing: Kuroo Tetsurou/Tsukishima Kei

Prompt: Day 1- Visiting

“I’m gonna kill him.” Tsukishima grumbled, glaring at the door. Kuroo flopped onto Tsukishima’s bed, his face in his hands, laughing hyserically. “Why is he here now? He wasn’t supposed to come and visit until tomorrow.”

Keep reading

Skönheten och Odjuret / Beauty and the Beast (2017) [US]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Originally posted by cillianmurphy

Disneys LiveAction-adaption av sin tecknade klassiker från 1991. Eller LiveAction och LiveAction, det är väl med cgi med riktiga skådespelare… En förlaga som jag faktiskt aldrig sett och min enda erfarenhet med sagan i stort i ”Disney on Ice”-versionen från 1994 och tv-serien Once Upon a Time. Ett romantiskt äventyr som präglas av svunna tider, stockholmssyndromet och antagligen en bokstavs kombination eller två…

En prins som ser sig sin omvärld som sina leksaker att förnöja sig med eller förkasta drabbas av en förbannelse efter att han kastat ut en fattig gumma från sitt slott. Med sitt och sina tjänares liv knutna till en ensam ros måste han nu hitta den enda sanna kärleken eller förbli i en omänsklig uppenbarelse för evigt…

Prinsen är ett kräk, och Gaston lika så, skillnaden dem emellan är dock att med ålder kommer vishet. LeFou hyser antagligen med än vänskapliga känslor för Gaston… Belle är kronan på verket, tjejen som väljer ett liv i fångenskap för att rädda sin far och med tiden antagligen drar på sig ett av sagohistoriens värsta fall av Stockholmssyndromet. Karaktärerna i stort förblir just sagokaraktärer med väldigt liten förankring i verkligheten. Därför är det kanske att man med en viss lättnad inser att trots att filmen fylls av dessa sagospöken så förblir Emma Watsons Belle i grunden igenkännbart mänsklig.

Det här känns faktiskt som att kliva in i en av Disneys animerade klassiker. Och av de klipp och bilder jag sett av förlagan så kan man bara säga att adaptionen visuellt sett är i princip sömlös. Historien utspelar sig i den där tidsmässigt svårdefinierbara medeltid som vi lärt oss associera med många av Disneysklassikerna.

Skönheten och odjuret är en ikonisk film som älskas av många. Och det märks att man lagt ned en hel del energi på att inte konstnärligt sväva iväg från förlagan. Det är väldigt snyggt och prydligt. Men kanske att det också får det hela att kännas välpolerat och oinspirerat? Det här är en film som inte riktigt får stå för sig själv.

D den baseras som en saga så berättas den i stort som en saga – och alla de klassiska hitsen finns där. Ibland är musikinslagen nästan i vägen, de är aningen för många och aningen för långa. Och det från någon som normalt sett gillar musikaler. Prestationerna i musikdepartementet är dock som resten av filmen: tjusigt och välsjungna.

Det här handlar ju om en saga och har därför alla sagans förtecken. Så de vanliga “uppbyggliga” budskapen om vänskap, kärlek och rädsla för det okända finns givetvis där. Man hymlar inte med det eller försöker förklara bort det. och med det så återfinns givetvis samma gamla slita metaforer, om än att prinsessan här faktiskt inte skall räddas av sin prins hon måste mejsla fram honom ur gudarna vete hur många år av ilska, frustration och bitterhet. Sedan finns ju givetvis den där tråden av Stockholmssyndrom, men den utforskas ju givetvis aldrig – det är en sådan där detalj man ser när man är lite äldre.

Det trista med den här filmen är att den är så påkostad och välgjord men egentligen inte vill vara mer än sin förlaga. En del av mig är rädd att man lika gärna kan se om den animerade klassikern som att lägga ned två timmar på den här filmen. Hur snygg den än är och hur bra skådespelarna än är, det är sådant slöseri med talang (på alla sidor av kameran).

dwreansspot  asked:

you know, it would be funny if they heal the beetles, but they don't turn into human looking gems. Steven is confused by this, but then the little beetle looks at him and goes "WE don't HAVE to conform to YOUR standards!" also, been having ideas of gemsonas that don't take humanoid forms as their primary forms.

Oh my gosh this is hyserical aw ahah I love it.