hatad

3

Heavy Arms Titan Assault Droid (HATAD) - Big Red

Like their smaller cousin the Thylacine, Big Reds are bipedal robots that can be customised with an assortment of firearms. However, unlike it’s smaller counterparts, Big Reds are colossal, heavily armoured automatons that stand up to 18 to 20 feet tall, and can handle the strain of heavy calibre weapons. In today’s age of AI and robotic warfare, Big Reds are deployed in serious situations, often acting as “Tank Busters” or demolishing enemy headquarters. The sight of these titans have been known to unnerve even the most battle hardened marines when spotted approaching from the horizon.

More information & photographs on my MOCpage!

Kaç şiir, kaç kere sular altında kaldı.
Çünkü bir kişiye, ikinci bir şansı vermek her zaman hatadır.

Yanılan kulundur hatadır afedilir
Bir Duadır aşk çok istenilirse bilirimki kabul edilir
Aslında hak edene bedua da edilir
Sen hak edeni bizden uzak tut
Kadir kıymet bilmeyenden
aç ruhunu aç insanlarla doyuranlardan
Koru bizi ALLAHIM

silgisiz

Susmak !.. Bazen hatadır.
Bazen hayadır.
Bazen Aşktır.
Ve bazen sükütta saklıdır en derin yalnızlıklar.

Sabrı verene sonsuz hamd olsun.

Kanske hade allt bara varit ett stort misstag. Att lämna Sverige för att slåss för ett land som inte ens var hans eget. Hans mor hade sagt det till honom, att han var för hetsig, att han trodde på fel rykten, men han hade inte velat lyssna. Han visste att kriget var på väg och att Sverige var fel plats att befinna sig på om han ville stå emot Tyskland. Så många var alltför insatta i vad Hitler talade om, lyssnade till vad han hade att säga och tyckte att han hade rätt om så mycket, och Jonas hade inte kunnat stå ut med det. Hur skulle han kunna stanna i ett land som tyckte liknande saker som det land han själv hatade?

Han hade varit förföljd av klagande rop och manande ord, men inget hade stoppat honom från att lämna sina fäders hus och ta sig till närmsta hamnstad. Han ville inte längre stanna på den småländska landsbygden, allt för mycket för hans äventyrslystna själ, och hans kropp hade därför tagit honom till Göteborg och första bästa skepp till England.

Skulden gnagde i hans bröst under hela resan, biljetterna till de två olika skeppen som skulle ta honom över Atlanten brännande varma mellan hans långa fingrar. Han visste att hans fars hat för den sorg han hade skapat inom hans mor bara skulle växa sig djupare när han fann att hans son hade stulit, att så mycket av vad familjen hade sparat nu låg på botten av ett företags penningkista. Han var en tjuv och en förrädare nu, någon som aldrig igen skulle kunna återvända till Sverige utan skam, och han försökte att bannlysa tankarna från hans huvud medan gröna ögon skannade horisonten. 

Kanske hade det varit ett misstag att lämna Sverige för att söka tillflykt till ett land som med all säkerhet skulle slåss mot Tyskland, men han visste att det var också vad han behövde. Han behövde frihet, och endast Amerika kunde ge det till honom, han var säker på det. Han ville slåss för frihet, och vilket land var bättre att söka sig till då om inte Amerika? Det var meningen att det skulle vara ett bra land för en ny början och en ny typ av frihet, och till och med hans 19 åriga jag, som 1938 hade suttit i kylan och huttrat, hade vetat det. 

Amerika skulle ge honom hans frihet, och kanske, bara kanske, skulle han en dag kunna återvända till Sverige, dekorerad och stolt för att visa alla tvivlare att han hade haft rätt. 

Han har fått mig att känna mig mer hatad än älskad, mer misslyckad än lyckad, han har skrikit mer än pratat, gått iväg mer än stannat, han har fått mig att gåta mer än att skratta, tryckt ner mig mer än stöttat, han har inte brytt mer än att bry sig, han har lagt mer skuld på mig än någon annan, tack för absolut ingenting pappa

Vad har du för syn på träning?

Ja om du ställer den frågan så kommer majoriteten av svaren vara; 
“Jag älskar att träna” “ Jag älskar att röra på mig” “Jag tränar för att må bättre”
Ja, i många fall är det säkert så. Men visst finns det de som tränar för att det är trendigt, för att alla andra gör det eller för att man avskyr det man möts av i spegeln. 
Idag kan jag säga att jag ÄLSKAR att svettas, att pressa ut mjölksyran och att känna hur pulsen håller på att explodera. Men det har inte alltid varit så. 
Jag började träna för att jag hatade min spegelbild. Jag kunde gråta och äcklas så in i bomben pga det jag såg. Så jag bestämde mig för att ändra på det. Tills varje pris. Så började jag läsa på om olika konstiga dieter, och galna träningsrutiner. Japp, det fungerade, jag blev mindre. Men jag fick vätskebrist, magkatarr och blev kraftlös också. Är det värt det? 
Jag kunde springa tills bröstet skulle brista, men det kändes bättre än att mötas av besvikelse. 
Jag tänkte väl att andra skulle tycka bättre om mig om jag “såg bättre ut”. Men i själva verket så var det ju jag som inte tyckte om mig. 

Tränar du för dig egna skull? Gör du allt det där för att DU ska må bra? Eller är det för någon annan? 
Jag ville överbevisa mina hjärnspöken och jag ville kunna klappa mig själv på axeln och tycka att jag gjort ett bra jobb. 

Så fråga dig själv, vad har du egentligen för syn på träning? 
Tycker du att det är roligt? Mår du bra av att träna? Gör du det för din egna hälsas skull? 

Kom ihåg att ta hand om dig. 

Just nu vill jag bara stanna upp lite. Det går lite för fort. Om två veckor flyttar jag ihop med Erik igen, men på riktigt den här gången. Vi har hittat en lägenhet som blir vårt egna lilla hem. En fin, ljus tvåa på Södermalm med balkong med söderläge så vi får sol hela dagen. Och det är ju för bra för att vara sant nästan, jag som älskar solen. Tänk hur många sommarmornar vi ska sitta på den där balkongen och äta melon till frukost, och hur många kvällar vi ska sitta där och dricka öl i kvällssolen. Jag längtar så mycket.

Och ändå skrämmer det mig att jag verkligen är vuxen på riktigt nu. Det var ju nyss jag smög ut cider inlindade i kläder i väskan för att mamma inte skulle höra skramlet när jag gick ut. Nyss som jag blev hjärtekrossad när någon jag känt i två veckor gjorde slut över ett sms. Nyss som jag hatade biologi mest av allt och kämpade mig till ett G. Det var ju nyss som jag hade ångest över vilken linje jag skulle välja på gymnasiet, nyss som jag var fjorton år och tyckte att världens coolaste grej var att hångla med någon som var flera år äldre.

Allt är så förvirrande nu. Samtidigt som jag vill stanna tiden här så vill jag både spola bakåt och framåt. Jag längtar tills jag har sparat ihop tillräckligt med pengar för att kunna göra min första riktiga resa någon annanstans i världen, och tills jag har en ring på fingret och en kula på magen. Det som har känts så långt borta så länge börjar liksom sakta krypa sig närmre. Och det är så läskigt och så spännande på samma gång.

en gång kom han nära. grep krampaktigt tag i hennes armar, skakade henne, skadade. tryckte henne med en dov dunk mot kall vägg och stirrade med brinnande hat för hennes bräcklighet och allt hon väckte. hatade henne innerligt och hatets piska ven i luften mellan deras ansikten, hatet som darrade i hans fingertoppar som borrade sig in i hennes hud och kött och ben och hon vågade inte ett knyst, hatet som slitit sig loss och brann i tusen lågor genom hans bultande våldsamt krackelerande pansarkropp mot denna ömhet som nysnö, för hans besudlande blick som ej gick att tygla. väsande andetag. och hon var rädd för hon visste att det hon ville var också döden. i ögonen fanns ingen människa mer.

“İnsan yalnızca farkına vardığı şeylerden sorumlu olsaydı, ahmaklar her türlü hatadan peşin peşin arınmış olurlardı. Ancak azizim, insan bilmekle yükümlüdür. İnsan bilgisizliğinden sorumludur. Bilgisizlik bir hatadır.”
~Milan Kundera~

Milan Kundera, Çek-Fransız asıllı yazar. Kundera, 1 Nisan 1929'da Çekoslovakya'nın Brno şehrinde doğmuştur. 15 kitap yazmış, sayısız ödül almış, yazarlık mesleği yanında uzun yıllar müzik ve sinemayla profesyonel olarak uğraşmıştır.
Doğum: 1 Nisan 1929 (86 yaşında), Brno, Çek Cumhuriyeti
Filmler: Varolmanın Dayanılmaz Hafifliği Diger..
Ödüller: Kudüs Bireysel Özgürlük Ödülü, Avrupa Edebiyat Ödülü, Uluslararası Cino Del Duca Ödülü
Eğitim: Prag Üniversitesi, Academy of Performing Arts in Prague