girighet

The apartment

Även om det inte varade mer än en timme, så ägnade vi dagen främst till rundvandring i vår nya, blivande lägenhet. Jag och Jimmy hade inte sett rummen med egna ögon, och självklart vill vi båda två ha rummet i mitten; till skillnad från rummet längst in, saknas den fula inbyggda garderoben - som vi inte har någon möjlighet att ta bort. Det må vara en dörr på varje vägg, vilka försvårar möbleringen, men rummet är större och har en kakelugn. Låt mig repetera: KAKELUGN!!

Det var så fint, och märkvärdigt större än rummet jämte. Det tåls inte att ifrågasättas! Jag vill ha det för att jag vill. Och det… är faktiskt mitt enda argument.

Jag förnekar inte att jag är ganska girig, för det är jag verkligen. Men i takt med dagarna som har gått, har jag gång på gång frågat mig själv om jag verkligen vill ha det. I början var det en självklarighet, men idag har jag aldrig varit så osäker. Vi vill ju båda ha det, och kanske borde jag nöja mig med mindre. Jag är inte i behov av en kakelugn, större yta och bättre utsikt. Det som lockar mig så mycket är nog tanken på att det rummet finns, och existerar, och då jag är medveten om det, så vill jag ha det bättre alternativet. Inte fan vill jag att brorsan ska få det?

Han gav med sig utan några egentliga diskussioner, och sade att han kunde ta rummet längst in, men jag VET att han hellre hade velat ha rummet i mitten. Suck.. ibland kan jag, eller snarare vi människor vara så själviska. Vi vill ha det bästa möjliga och utnyttjar det vi får tillgång till, även om vi lika väl hade kunnat klara oss utan det.

Vi satt ner vid köksbordet och lade fram fördelar samt nackdelar av respektive rum, och det stod klart för mig; det vore så mycket mer logiskt om jag tog det andra rummet. Klart. Och ärligt talat ångrar jag ingenting.

Vi flyttar den 1 september.