anteckningsblock

orden bara forsar ur mig

Jag har äntligen börjat skriva igen. Det känns som att komma hem. Det är som något slags befrielse ligger över den där pennan (ja, du läste rätt; pennan!). För några veckor sedan träffade jag min bästa vän för att ta en kaffe, i mitt fall en… te? Eller något sådant, men i vilket fall var hon tvungen att kila in på Åhléns i jakt på någon reaprodukt och eftersom jag redan släpade på tunga kassar var jag måttligt road av att knata runt bland sminkprodukterna när jag ändå inte skulle ha något, så det blev att jag stannade vid parkbänken utanför.

Väl sittandes där for tankarna iväg och jag fick syn på bokhandeln. Jag kunde förstås inte motstå frestelsen att gå in “bara för att titta”. Jag köpte beundransvärt nog inte några böcker, men däremot fick jag syn på ett par helt oemotståndliga skrivblock att döda för och la beslag på dem. De har liksom gammaldags fodral med orientaliska, nästintill religiösa mönster och guldlackeringarna reflekterade ljuset så underbart vackert att jag bara var tvungen att köpa dem. Dyra var de också, men väldigt fina, så de var helt klart vettiga köp. För någon som tycker om att skriva ibland… och nu är jag ju i en skrivarcykel igen…

Man ska följa sitt hjärta. Faktiskt.