90 mil 90 minuter
Då var jag tillbaka på jobbet igen. Ungefär 23 timmar efter att jag påbörjade resan mot Värnamo. 90 mil på 23 timmar. 90 minuter misärfotboll på en idrottsplats någonstans i mörkaste Småland. En idrottsplats som dessutom var omgiven av en av de där obetydliga vattendragen som varenda svensk skolelev sedan Anno Dazumal har fått inpräntat i skallen trots att det är knappt mer än en rännil.
Jag tror ärligt talat inte att Bajen klarar det här. Det fanns ingenting på planen som tydde på att spelarna eller ledarna förstår allvaret i situationen. Eller åtminstone ingenting som tyder på att de är vuxna nog att hantera situationen.
Jag tror inte att Bajen kommer kunna samla ihop tillräckligt många poäng på de två kvarvarande matcherna för att undvika kval. Och jag ser inte hur det här laget skulle klara av att vinna ett kval. Ingen vågar misslyckas och därför lyckas ingen heller. Det var knappt ett skott på mål igår.
Jag har accepterat att Bajen spelar i Norrettan nästa säsong. Det enda finns att se fram emot är att en degradering till Norrettan innebär att vi förhoppningsvis kan göra oss av med en hel del dödkött. Vi behöver några rutinerade spelare som vill vara i Bajen för att det är Bajen. Och unga hungriga spelare som vill vinna. Det är ont om båda dessa kategorier i Bajen idag.
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall…
Ångest
Idag är det dags. Värnamo borta. 45 mil bort. 90 jävla mil tur och retur. Jag kommer vara där. Jag åker dit för att alternativet är otänkbart. Jag kommer göra vad jag kan för att Bajen ska åka därifrån med tre poäng och ta sig upp ovanför kvalstrecket.
Men i slutändan är det upp till de 11-14 Bajare som kommer att vara där ute på gräsmattan. Det är ni som måste få in bollen i kassen. Det är ni som måste vinna. Det finns inget alternativ. Men ni får betalt för att åka dit. Det är ert jobb.
Vi kommer vara ganska många som tagit ledigt från våra jobb för att stå på en kall, vindpinad (och förmodligen regnig) idrottsplats i de småländska skogarna en vardagskväll i oktober och se ett bottenmöte i den svenska andradivisionen.
Det kommer inte vara “fest”. Det är inte semester. Det kommer inte att vara någon räkmacksresa för att se Manchester United möta Chelsea. Det är livet. Och det känns rätt jävla jobbigt just nu.
Pär Lagerkvist uttryckte det nog bäst:
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Info från IFK Värnamo till Bajensupportrar
hammarbyfotboll.se“I morgon åker Bajen till Värnamo för en riktig rysarmatch. I vanlig ordning kommer laget få stöd av ett troget och högljutt grönvitt följe. Till dig som tänker ta dig till Finnvedsvallen har IFK Värnamo praktisk info.”
Lite praktisk information om hur man kommer till “arenan”, vilken sektion och pris som gäller för de riktiga Bajare som kommer att vara på plats för årets viktigaste match alla kategorier.
Värnamo ligger en poäng före oss, precis över kvalstrecket. Det är sådana här matcher man kallar sexpoängsmatcher. Det finns inget alternativ till vinst i morgon.
Samlingspuben för alla Bajare är dessutom Harrys (Storgatsbacken 19, Värnamo) enligt Bajen Fans på Twitter.
KOM IGEN BAJEN!
