Hello!

Tumblr is where tens of millions of creative people around the world share and follow the things they love.

Sign up to find more cool stuff to follow

ångest

ghostribbons

i’m reading one of my favourite poems by one of my favourite authors - pär lagerkvist. this is in swedish, so sadly not all of you will understand it. it is really wonderful though.

Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot med hög
och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar.

En gång skall jag lämna den mark mig livet gav,
lämna de öde gårdar.
En längtan till dödens dånande hav
jag djupt i mitt hjärta vårdar.

“Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla! Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar, jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor. Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna, mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden! Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.”

—Pär Lagerkvist

iç sıkıntısı mirasımdır benim.
boğazımda yara,
dünyalı yüreğimde çığlıktır.

El desconocido

Un desconocido es mi amigo
uno a quien no conozco
Un desconocido lejano, lejano
por él mi corazón está lleno de nostalgia
Porque el no está cerca de mi
Quizá porque no existe?
Quién eres tú que llenas mi corazón de tu ausencia
que llenas toda la tierra de tu ausencia?

Pär Lagerkvist 
Traducción de Carlos López Narváez

Words that make my soul sing

“Let my shadow disappear into yours.
Let me lose myself
under the tall trees,
that themselves lose their crowns in the twilight,
surrendering themselves to the sky and the night.”

         By Pär Lagerkvist, Translated by W H Auden and Leif Sjöberg

“Everything has a meaning of its own, all that happens and preoccupies mankind. But life itself can have no meaning. Otherwise it would not be.”

—Pär Lagerkvist , The Dwarf

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

-Pär Lagerkvist

“He had never imagined it; but as soon as he was allowed to, he loved her more than words can say. He had never loved anyone before because no one had asked him, and it wasn't really the sort of thing he could bring himself to ask. But to repeat, once given permission, he was the most ardent lover imaginable. ”

—Pär Lagerkvist, ‘The Marriage Feast’

“Lilla hand som ej är min, vems är du i världen vida? Jag fann dig i mörkret. Du är inte min. Men jag hör en människa kvida. Var är dina ögon? Var är din barm? Vem är det som snyftar i mörkret? Lilla hand, inte gråta! jag smeker dig varm- Du är inte ensam i mörkret. Lilla hand, dina ögon dem finner jag nog en gång när det ljusnar till morgon. Lilla hand, som gråter, du är mig nog, om det aldrig, aldrig blir morgon.”

—Pär Lagerkvist

30 libros - Día 6: Uno de un nobel.

La sibila
Pär Lagerkvist

Pär Lagerkvist fue un autor sueco (1891-1974) ganador del Premio Nobel de Literatura en el año 1951, un año después de la publicación de su libro más conocido: Barrabás. Cinco años después de recibir el premio Lagerkvist publicaría este libro, La sibila, que es, en mi opinión, una obra excelente.

El texto llegó a mis manos gracias al profesor Marco Rodríguez y su clase de “Tradición y literatura” que cursé hace ya un año. Debo admitir que al inicio del curso pensé que sería un libro tedioso e interminable, juzgándole a partir de la condición de desconocido que presentaba el autor entre todas las personas a las que les comenté al respecto; no pude estar más equivocado.

La sibila es una novela más bien corta -cerca de 70 páginas en una edición tamaño carta- pero que posee una profundidad en sus temas que se presta para una larga revisión. El autor, como ya era su costumbre, introduce diferentes elementos de la religión y la fe para poner a la vista la aparente falta de límites a la hora de entregarse totalmente a dichas creencias, contraponiendo, al mismo tiempo, dos sistemas religiosos que son en apariencia diferentes entre sí mas que terminamos comprendiendo que funcionan, básicamente, de la misma manera.

Lamentablemente no es fácil conseguir el libro -el profesor tuvo la bondad de facilitarnos una copia- pero si lo encuentran no duden en leerlo, valdrá totalmente cada minuto que le dediquen y no se arrepentirán.

“Beside myself with dread, I stood there panting, gazing after the furious vision. It was swallowed up by the night. Father took me up on to the line; we hurried home. He said, “Strange, what train was that? And I didn’t recognize the driver.” Then we walked on in silence. But my whole body was shaking. It was for me, for my sake. I sensed what it meant: it was the anguish that was to come, the unknown, all that Father knew nothing about, that he wouldn’t be able to protect me against. That was how this world, this life, would be for me; not like Father’s, where everything was secure and certain. It wasn’t a real world, a real life. It just hurtled, blazing, into the darkness that had no end.”

—Pär Lagerkvist, ‘Father and I’

A Preview, and Invitation for Suggestions

So I’ve had to abandon Robert Sheckley for now. I’ll revisit him in the future. In the mean time, I have picked up a new novel (new to me, anyway) from my local bookstore. Barabbas, by Swedish author Pär Lagerkvist. Promises to be a good read. I’ll have the review up by next Monday.

As my reviews become more numerous, I’ll be looking to my followers for books to review. Anything goes: maybe an American classic you want to get a second opinion on, some underrated author you feel needs more exposure, short story collections, poetry, whatever. My goal is to be as open and inviting to my followers as possible, so don’t be afraid to recommend or suggest anything.

“Un desconocido es mi amigo uno que yo no conozco, un desconocido lejano, lejano. Por él mi corazón está lleno de nostalgia porque El no está cerca de mí. ¿Quizá porque El no existe en absoluto? ¿Quién eres tú que colmas mi corazón con tu ausencia, que colmas toda la tierra de tu ausencia?”

—Pär Lagerkvist (1891 - 1974)
Loading more posts...