Lotta Schelin: Ingen kräver att alla ska älska det man gör, men åtminstone respektera det.
“Vi har haft världsstjärnor som Pia Sundhage, Anette Börjesson, Malin Andersson, Hanna Ljungberg och Victoria Svensson, och ännu fler skulle kunna nämnas. Dessa har tagit medaljer i stora mästerskap, och satt Sverige på damfotbollens karta. Det är det vi ser ett resultat av idag. Damfotbollen är faktiskt en av Sveriges största sporter, oberoende kön. Trots det så står jag inför ett ständigt försvarande av damfotbollen. Och vad försvarar jag den mot? Jo, mot den manliga mallen för hur fotboll egentligen ska se ut. Att minska planen och att göra fotbollen mindre är några av de förslag som skanderats. Jag säger inte att diskussionen är utesluten, men varför ska vi göra förändringar som resulterar i ett mer likartat spel som herrarna utövar? Varför alltid utgå ifrån herrfotbollen? Varför ska man till exempel ständigt känna en press att försvara vår fotboll. En dålig damfotbollsmatch är inte en dålig match, utan då är damfotbollen dålig. Hur ofta jämför man män och kvinnor i andra idrotter? Det är något som jag ofta relaterar till. Hur kul skulle det vara att se Susanna Kallur möta Robert Kronberg i en häcktävling? Ska vi skratta då? Häckla kvinnliga friidrottare? Synen på damfotboll ser jag inte som uteslutande fotbollsrelaterad, utan den speglar samhället och vår syn på kvinnor. Visst ser det bra ut då våra storstjärnor som Therese Alshammar och Charlotte Kalla syns på sportsidorna, men om sanningen ska fram så är det nästan bara de stora kvinnliga idrottarna som syns. Syna er själva med att räkna på portionen av procentuellt i sportdelarna. Det är skrämmande ibland då jämlikhet och jämställdhet sägs vara en grundpelare i vårt samhälle. Att jämförelsen ständigt finns, den är svår att komma ifrån. Fotboll. Vår nationalsport. En världssport. Som utövas i majoritet av män. Som ses i majoritet av män. Därför är det inte så konstigt att det är just de glasögonen man tar på sej. Herrfotbollen blir en mall för all fotboll. Jag förstår att det kan vara svårt att ställa om förväntningarna då man för en gångs skull ska kolla på tjejer som spelar. Men det är just det man måste göra. Hade vi suttit på en VM-final i höjdhopp till exempel, och räknat med att Emma Green Tregaro skulle hoppa 2.40, vi skulle bli ganska besvikna. Jag tror ni förstår mitt resonemang. Ingen kräver att alla ska älska det man gör, men åtminstone respektera det. Det är det jag önskar. Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar, inte männens. Den unkna syn somliga har när det gäller damfotboll, det visar att vi har en del att förändra. Fotbollen avspeglar resten av samhället. Jag sätter punkt för den här förlegade debatten, och önskar att 2000-talet kan ge oss nya perspektiv. Om vi ännu inte har förstått att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar, så har vi problem. Låt oss njuta av varandra och våra idrottsliga prestationer istället för att fixera oss vid att damfotbollen inte är identisk med herrfotbollen.”
Fantastiskt bra sagt av Lotta Schelin i hennes Sommar i P1. Jag blir så arg. Och vill tillägga att jag tycker att hon är lite för rak i ledet trots allt bra hon säger. Att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar betyder inte att männen är bättre på fotboll eller roligare att titta på. Fotboll handlar inte om att vara längst eller springa fortast. Fotboll är vackert att se på, sporten handlar mycket om viljan att vinna och passionen för sitt lag, och jag tycker att fotboll som spelas av tjejer är fan så jävla mycket bättre än herrfotboll.
LYSSNA: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5129917
Låt flatorna spela fotboll.
Idrottsvärlden befolkas till större delen av heterosexuella män. Det gäller allt ifrån aktiva till journalister som skriver sportsidorna. Jämställdheten inom svensk idrott ligger pinsamt långt efter andra områden i samhället.
Kvinnor har som regel inte samma möjligheter som män att försörja sig på sin idrott. Sponsorer är för många individuella idrottare den enda chansen att få tillräckligt för att klara en heltidssatsning. Spelar man i lag så gäller det att klubben kan fiska sponsorer.
Just vad det gäller vad och hur media behandlar damidrott så kan man konstatera att individuella idrottare som är i världstoppen kan få en hel del utrymme. Är man då dessutom folkligt trevlig och söt som t.ex. Charlotte Kalla så har man goda möjligheter till att få medverka i TV-shower och att få representera stora företag (och därmed håva in stålarna). Det hänger dock på det där med att vara snygg. Är man inte snygg, så är det minsta man kan begära söt och feminin. Detta eftersom det, igen, är heterosexuella män som är målgruppen och det hela är oerhört normstyrt.
Inom idrotten gäller “störst och starkast är bäst”. Damernas resultat jämförs med männens och givetvis är då damerna sämre, på nästan allt. Detta innebär ju inte att en kvinna utifrån fysiska förutsättningar kan vara skickligare än en man, men denna jämförelse görs sällan. Snarare avfärdar man damerna med motiveringen att de helt enkelt är sämre än herrarna.
Om media älskar Josefin Öqvist så innebär det en fördel ekonomiskt för en klubb att värva henne, eftersom media tenderar att följa hennes minsta steg. Hon kan då givetvis kräva en högre lön, även om det inte kan motiveras rent prestationsmässigt (Visst finns manliga motsvarigheter, t.ex David Beckham men de är superstjärnor på både planen och utanför).
Anna Kournikova är en rysk fd. tennisspelare som fick så mycket uppmärksamhet att man kunde tro att hon var bäst i världen. Det var dock snarare baserat på hennes utseende snarare än resultat. Hon var, fem år efter hon slutat med tennisen, den mest googlade idrotterskan i världen. Kvinnan har aldrig vunnit en ATP-turnering! Hennes motsats, öppet lesbiska och inte alltför feminina Amelie Mauresmo: världsetta och Grand Slam-vinnare, är knappast lika känd hos någon förutom bland de mest inbitna tennisfansen.
Den här kulturen och normen medför att i princip alla idrottstjejer försöker se ut som Anna Kournikova snarare än JD Samson. Är du då dessutom lesbisk gör du bäst i att hålla käften och försöka se snygg ut. Många idrottare är öppna med sin läggning inför alla i sin närhet men vill inte att media skriver om det. I de fallen kan det inte finnas många andra garderobsanledningar än, i förlängningen, det ekonomiska. Det är ju i så fall förjävligt.
Jag hör ibland folk “försvara” sin idrott och säga att “vi har inte alls så många lesbiska utövare som folk tror”. Det har ni visst! Och ännu fler än så! (läs: fotboll) Men innan någon vågar ta bladet från munnen och säga som det är så kommer spekulationerna fortsätta. Så länge ingen pratar öppet om det så kommer inställningen och illusionerna om hur lesbiska idrottare ser ut, inte heller förändras. Låt både dam- och herr-idrottare se ut som de vill, ligga med vilka de vill och bli bedömda efter prestation.
Skrivet av Matilda.
