Fukushima och Barsebäck
Nu är den japanska tragedin inne på tredje dygnet och ännu är bilden av omfattningen oklar. Bedömningarna stiger över antalet offer och oron för nya skalv lamslår Japan. Extrasändningarna avlöser varandra i alla TV-kanaler och stämningen präglas av sorg och oro.
Fortfarande är också bilden av läget i de olycksdrabbade kärnkraftverken oklar. Mer än 200 000 personer har evakuerats från områdena runt två verk pga risken för radioaktiva läckor som kan skada människors hälsa. Redan är ett antal människor intagna på sjukhus efter att ha blivit exponerade för radioaktiv strålning. Regeringens talesman håller presskonferens för att säga att risken för härdsmälta finns i två skilda reaktorer, varav ”det är en stor möjlighet” att en härdsmälta redan inträffat i den ena. Just när jag skriver detta håller premiärministern Kan en presskonferens där han säger att ”många” kärnkraftverk har skadats.
Japan är i kärnraftssammanhang ett unikt land. Inget annat land har satsat så mycket på kärnsäkerhet som Japan. Hiroshima och Nagasaki har satt enormt djupa spår i medvetandet, och den kraftfulla satsning som Japan ändå genomfört på kärnkraft har kombinerats med allt ett av världens rikaste och teknologiskt mest högtstående länder kan åstadkomma av säkerhetsförberedelser. Jordbävningar är en av de välkända riskfaktorer som planerats för. Ändå är effekterna så allvarliga. Och ändå har man inte ens lyckats förstå vad som pågår i kärnkraftverken tredje dygnet efter skalvet.
För mig som fd energiminister är detta allvarliga tankeställare. Om inte ens japanerna med sin förmåga och sin beslutsamhet och sin historia klarar av varken att förebygga eller att i efterhand hantera ens förutsedda händelser, vad lär det oss om händelser som är oförutsedda?
Min erfarenhet är ju annars att det är det oväntade som är svårast att förbereda och som kan vara allvarligast. Så har det varit hos oss. När Barsebäck var avstängt nästan hela 2004 var det för att personalen hanterade klara varningssignaler med en nonchalans som gjorde att myndigheterna i chock stängde hela verket för lång tid. De allvarliga säkerhetsöverträdelserna i Forsmark övergick i sin systematik allt vad någon myndighet hade kunnat föreställa sig. Bonusavdrag för chefer som följer säkerhetskraven och stänger produktionen vid fara var kanske det mest absurda av allt. Ingen hade väl heller förstått hur lätt det var för utomstående att ta sig in till verket förrän en grupp demonstranter mycket enkelt klättrade över det obevakade hönsnätet som skulle skydda Forsmark mot terrorattacker.
För mig är en slutsats klar, oavsett hur det kommer att utveckla sig i Japan. Det var rätt att stänga Barsebäck. Påminnelsen om riskerna med att ha ett kärnkraftverk mitt emellan Malmö och Köpenhamn gör att jag idag är tillfreds med att ha förhandlat fram och signerat propositionen som satte punkt för Barsebäck.
