"…piebald wallaby, discovered by Anne Bradman in Australia. Coleman thought it might be the best example of a cryptid, since Australia and New Zealand are places where the most cryptozoological finds are made. But both he and Siddall agreed that it might also just be a “melanin variant” — just a mutant in terms of color — of a regular wallaby.”

Hur gör vi nu. Ja. Jag sitter ju inte på några svar, kan bara delge mina något kaotiska tankar. 

För det första säger jag det som så många andra sagt: 87% röstade inte på SD. Men å andra sidan var det många som sa “94% röstade inte på SD” i valet 2010.

Det kändes absurt att de rödgröna firade i går, när det var så uppenbart att en majoritetsregering var omöjlig. Väljarna valde inte mer rödgrönt än 2010. Det som hände var att en massa Alliansenväljare, främst moderatväljare, lade sin röst på SD.

Jag tycker att de etablerade partierna har varit arroganta i sitt förhållningssätt till SD:s möjligheter att växa. Det är som om man har blundat hårt och hoppats att de ska försvinna. Det har varit lätt att se vilka grupper som sympatiserar med SD, geografiskt om inte annat. Varför har man inte lagt ner mer krut på valkampanjer där? På att nå ut och plocka isär SD:s argument? Jag tror att det personliga mötet är viktigare än någonsin, framför allt med många väljare på landsbygden som känner sig alienerade från makten. 

Med det sagt så blir jag så provocerad av alla som offerförklarar SD:s väljare. De är vuxna människor. De vet vad de röstade på. Även de som 
missnöjesröstade på SD, i motsats till de som röstade p.g.a. deras flyktingpolitik, har uppenbarligen inget emot hur SD ställer sig när det gäller flykting, HBTQ+ och kvinnofrågor, t.ex. 

Jag blir orolig av de som säger att vi måste “lyssna på SD:s väljare”. Vad exakt menar de? Jag kan hålla på att man måste lyssna i bemärkelsen att man måste ta på allvar hur mycket fördomar, rädsla och hat som finns i det här landet. 

Grejen är att jag tror att Sveriges så kallade tolerans har varit ganska ytlig på många håll. Den har byggt på att “vi är ett så himla fint land, och vi är snälla mot de stackars invandrarna”. Men “den stackars invandraren” är inte en jämlike i den ekvationen, hen är den andre, någon med en villkorad närvaro, någon som måste vara tyst, stå med mössan i hand, bete sig perfekt och vara TACKSAM. Det är inte tolerans, det är en form av rasism, som lätt slår om i en ännu mer aggressiv rasism.

Vad ska vi göra nu då? 

- Inte tappa hoppet. Att det finns rasism, HBTQ-fobi och misogyni i samhället är ingen nyhet. Det har bara visat sig mer öppet än vanligt.

- Arbeta mer mot allt detta ovan både i det lilla och det stora. 

- Även om jag inte tycker att man ska offerförklara SD-väljarna så tycker jag inte att man ska avhumanisera dem. (Nu pratar jag inte om spontana känsloreaktioner på valresultatet, som jag tycker är förståeliga, utan i det långa loppet.)

- Vi kan alla se vilka var SD-väljarna finns geografiskt, och jag hoppas att alla andra politiska partier mobiliserar i de områdena och försöker få fäste bland gräsrötterna. 

- Inte glömma att det finns rasism och fördomar även bland dem som INTE röstade på SD. Att inte ha röstat på SD ger inte ett automatiskt frikort och godhetsstämpel. Alla människor har fördomar. Vi måste alla lära oss att hantera dem och dela vår vardag och verklighet med människor som är olika oss själva. Det kallas att vara vuxen och medmänniska. 

Detta är bara mina tankar just nu. Det finns förstås massor att säga och reflektera över.

Text
Photo
Quote
Link
Chat
Audio
Video