jag hatar mig själv för att jag är så osäker, osäker på vad som händer nu.
och det enda jag väntar på är att något ska hända.
jag hatar att jag inte säger vad jag känner när jag är såhär säker.
säker på vad jag vill och säker på att jag kan.
men jag antar att jag behöver någonting, någonting litet som berättar att det är okej att berätta nu.
men det är väl alltid okej att säga vad man känner?

jag menar om det var så lätt för honom att säga att han saknade mig, varför är det så svårt för mig att göra samma sak?
kanske för att han borde veta att jag alltid kommer komma tillbaka om han behöver mig.
men vad händer nu, nu när han inte behöver mig längre och när han är allt jag behöver. det enda jag behöver.

                                                          -   rainb0wp0w3r

” man kunde inte sluta titta på dig, du är så jävla vacker!
sen när jag nu känner dig och är tillsammans med dig så lyser du upp hela ens dag så fort jag träffar dig ”

kändes dumt men fortfarande underbart att läsa de gamla meddelandena. kan nog inte ens förklara hur mycket jag saknar honom, hur mycket jag hade gjort för att få allting tillbaka.

skäms över att jag fortfarande är kvar här, förstår inte att jag fortfarande vill ha honom och jag förstår inte heller varför jag inte kan gå vidare då han måste glömt mig för längesedan.


Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig, även om jag vet att jag måste glömma dig.
är att se dig gråta, för jag har gråtit.
är att få ut dig ur skallen, att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen.
Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng, lyssna till samma regn.


                                                                              -   rainb0wp0w3r