onekligen

This is NOT what feminism means to me...

Well I mean obviously it not some kind of old wooden ship or a type of beverage, but I don’t think that’s what the topic implies either.

Feminism is not about giving women new types of ideals to live up to, it’s not about shaming women for their choices. Feminism is not a contest in which you win if you never shave, don’t wear make-up or like fashion. Just as it’s important to let women make the choice to not shave if they want, it’s important to let women choose to be interested in their appearance if they want. 

Feminism is not exclusive to cis-women, there are no “fake women” as oppose to “real women”. Your genitals or chromosomes are not what determines whether you’re a woman or not, you are a woman when you identify as a woman. When people are trying to turn their body positivity into a way to shame skinny women you are missing the goal completely, and to say that “real women have curves” you are putting up an ideal that not everybody are able to live up to.  

Feminism that only helps white, straight, cis, middle-class women is pointless. If your feminism don’t take account for things such as class, sexual orientation, ethnicity or gender identity it will accomplish nothing.

onekligen asked:

7 and 16.. c:

Your zodiac/horoscope and if you think it fits your personality:
Uhm I’m a scorpio and tbh I don’t know what defines a scorpio haha. Okay I googled and I guess some of them fits my personality but not all of them :)

Have you ever considered plastic surgery? What would you alter about your body?
I have I guess, probably fix my nose or get a lipo :)

BR: 7.5/10

Send me a number for a blograte!

anonymous asked:

Nej det är inte Martina det är den okända riddaren som är på besök på din blogg. torooo troo

ne men det där lät onekligen som ett “martina e trött o snapchattar något djupt”-citat. hade inte kunnat va nå annat

A swedish blog is having a challenge during the coming 10 days about feminism, I would like to do the challenge but since my blog is in english i will do the challenge in english. Here are the topics, translated to english: 

1. This is feminism for me…
2. This is not what feminism is for me…
3. I started calling myself a feminist when I was…
4. These were my thoughts about feminism before I realized I was a part of it…
5. The most common arguments against feminism I come across are…
6. The hardest part about being a feminist is…
7. Here’s a list of my five biggest feminist influences
8. The most important feminist issue fore me is…
9. This is how I practice feminism in everyday life…
10. Here are three awesome tips on feminist books.

Everybody are welcome to do this challenge on their blogs, but you have to link back to the original post, even if you don’t know the language, it’s the right thing to do! Love and sisterhood <3

Sitter med lite gamla bilder

Sitter och klipper lite i gamla bilder.
De ligger lite i vägen. Det är som att alla gamla sparade bilder med allt tusch o skvätt o rinnande är ett ankare.
Jag slänger det gamla.
Det verkar vara enda sättet att tillåta ett annat språk. Det är onekligen lite intressant hur lätt det är att placera sig i ett fack och sedan stanna där trots att det inte hjälper. Att det stagnerar.

Nu åker allt gammalt i skräpet.

————————————

Och när man redan har allt: NOTHING (endast €29)
Makes you enjoy what you already have.

———————————–

Jag blir mer och mer sugen på att göra egna publikationer, av olika slag. och jag vill distribuera dem, eller ja, anr..snarare vill jag att de skall distribueras…det letter…letar jag efter nu.

Innehåll?
Lite olika.
kanske är det dax att våga sig på lite mer narrativ, eller så blir jag kvar i det dsamlanfde.
Jag gillar ju mest när det är som samlande blandade bilder texter och saker. Döär egentligen berättelsen kommer ur de olika delarnas relation till varandrea.
Som hos David Shrigley...där bara rinner bilder o grejrer fam fram. Det tycker jag om.

Så vill jg jag oxå.
Att det skall rinna. Fram. Som kiss.


———————————









Det regnar

Regnet har varit ihållande hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är det natt och det mesta är fuktigt.

Vi arbetar med en hängande konstruktion.
Det är material från stenbrottet, men formen är annorlunda.
Att jobba i ny konstellation är onekligen fruktbart, vi ser nya möjligheter.

Imorgon är det vernissage.
Undrar om det kommer någon i det tråkiga vädret.
Precision snabbhet tålamod

Sa min bildlärare.
Det är akvarell.
Då var jag 16 o gick i gymnasiet o hade just investerat i min första målarlåda, med fina penslar till.
Nu, har jag samma låda o penslar, o jag sitter o väntar o väntar på att det skall torka så att jag kan fortsätta.
Man hinner onekligen tänka när man målar vattenfärg.
Kanske är det just det som gör akvarellen så speciell, för den som målar, att man måste vänta, det går inte att stressa, o ändå när det väl gäller måste man vara med, då kan man inte ha huvudet annanstans.

Det gör inte bilderna nödvändigtvis intressanta att titta på, men det är kanske inte därför man håller på.

Vi får väl se.

Fredrik Härén, Creatables och stripp-träning

Nu har jag sett Fredrik Häréns föreläsning två gånger, om Kreativitet och Kunskap, om låglöneländer och idéer och konkurrens.

Det är fan bra.Det är värt en halvtimme.Det är kanske inte fullkomliga nyheter, men jag tror att det finns en poäng i att i väst fundera lite över vi och dom, över vem som leder utveckling, och kanske var vi vill befinna oss om 50 år. Både nationellt och globalt.
Fredrik Härén (först ett kortare, nog så viktigt intro)




Och om man tänka sig att det är kreativitet, idé, att ta två saker o sätt ihop dem till en ny…Ja då är ju detta onekligen kreativt.De stod med monter på hälsomässa i Nordstan Gbg i söndags, jag blev lite förvånad.
och detta, Creatables, rakt in i Häréns tes.
För att inte tala om Michael Johanssons finfina arbeten…de ropar ut skratt och retro-referenser o lek. we like him!
Och vad man kan göra med o i sin stadse o njut…det är bara att kasta sig ut.






Pasta, Lerin och txt



Det är orättvist att kalla det ett misslyckande. Men inte heller en succé. Min första egna pasta var. eh. där. Degen blev bra, maskinen glänste. men det var fan inte lätt att veva fram fina tunna ark så som jag sett dem hemma hos min vän. nej det var SVÅRT. Men det smakade gott och jag njöt lite extra av det faktum att jag gjort det själv, men det krävs onekligen lite träning för mig innan jag bjuder någon annan.

Sitter med boken tröstpriser och sidovinster. En julklapp. En vacker. Brevochbildväxling mellan Lars Lerin, akvarellisten, och Kerstin Högstrand. De river och sliter i livet, skickar bilder och ord mellan sig och det är så enastående vackert. Som den rejäla romantiker jag är så går det rakt in, förbi alla tänkbara filter. Pang. jag vill oxå måla och teckna och göra poetiska små grejer o få vara bara känslor. imorgon skall jag bara måla akvarell och skriva poesi….så får vi se hur det blir.

Utöver det så parallelläser jag:

Marjaneh Bakhtiari Kalla det va fan du vill

Världens största konspirationer

Carl-Johan Vallgren Den vidunderliga kärlekens historia

Björn Ranelid Bär ditt barn som den sista droppen vatten

Det är en fina blandning som ger och tar och bygger egna band och möjliga utvägar. Vallgren är burlesk och köttig, det är inte Ranelid som är långsam långsam. Bakhtiari är snabb som fan och man skrattar och förundras och konspirationer är ändå alltid konspirationer. Läsa flera böcker samtidigt är ett måste. Inte bara för att man tappar intresset ibland, utan för att de får nya egna liv o sammanhang som är utanför den faktiska txten. Gärna en ytterligare kombination med en facklitt eller två. Det är då jag verkligen kan känna att jag gör böckerna till mina.

...


Det finns onekligen dagar när man ser hur fan det hela sitter ihop. Och när man ser att det faktiskt inte sitter ihop så bra.
Då önskar jag att jag inte stigit upp.

blod på isen mer mer mer

Jag är ganska dålig på såpor. Allra helst dokusåpor. Jag tycker att dom är så konstiga o jag tror inte att jag är intresserad av den vanliga lilla människan o hur det går för honom/henne i ett eller annat konstruerat sammanhang. Jag skiter faktiskt i om nån blir baktalad kölhalad barbröstad utröstad på nån ö åt helvete långt ut i havet.
Men ändå, var det kul att läsa Jens Ganmans tankeexperiment Blod och Död. Jag skrattade. Tio seriemördare på en öde ö fylld med knark o vapen o godis o våldsfilm o sist kvar blir benådad. Onekligen en corny plot, men ändå lite av det jag tror att vi egentligen letar efter.
Mer. Mer mer. Vi älskar blodet på isen i hockey o jag läste att i England fanns en porr-doku på betalkanal med lite svettiga grabbar i ett hus med kvinnliga porrskådisar o lite övning o lite tävling o lite utröstning o sist kvar får spela in en porrfilm. Får?!
O andra länders motsvarighet till vårt SVT-fredagsmysiga Robinson (när detta fanns) är hårdare o mer utsättande. Mer blod på isen helt enkelt. Så kanske är inte Ganmans idé långt borta.
Förutom tankeexperimentet är boken fullsketen med popkulturella o nostalgiska referenser som fick mig att minnas flera episoder i mitt liv.

Vilka minnen har du till A Nightmare on Elmstreet eller Rock me Amadeus med Falco?

Olivlunden ligger inte i Toscana

I somras var jag med en god vän på kurs utanför Kramfors. Vi hade bokat boende på Olivlundens vandrarhem i Nordingrå. Det låter ju onekligen pittoreskt och jag såg framför mig ett litet B&B med toscansk uteplats, sänghimmel och ett kök som möttes i vilt och södra Europa.
Hur man än fantiserat hade det aldrig varit möjligt att framkalla det som mötte oss när vi anlände.
Olivlunden är ett ålderdomshem.
Inte ett ålderdomshem för tio år sedan.
Inte ett litet mysigt äldreboende för tio äppelkindade pensionister.
Nej, det är ett ålderdomshem där ordet rymmer alla tänkbara sinnesbilder och fördomar. Ett ålderdomshem på hundratals kvadratmeter med en källare som jag än idag misstänker att tanterna o gubbarna kanske var undanstuvade under semestersäsongen.
Allt var som det alltid varit. Ner till minsta detalj. De gamla tavlorna, prydnadssakerna, sängarna, de virkade dukarna, sofforna, lamporna och hade någon sagt att de boende bara var borta över städhelgen hade jag trott på det. Det kan inte ha varit länge sedan de flyttade. Sjuttio bäddar, trettiofem rum.
När vi kom var det bara vi där. Korridorerna ekade o lyssnade man noga kunde man gett sig fan på att man hörde någon ängslig dement dam nynna långt bort.
Det var en försmak av att bli gammal.
Badkaret var en fantasm i sig, en monstruös skapelse som hängde ut från väggen, höj och sänkbar med möjlighet att tippa ut lördagsbadade reumatiker. Detta var en mycket underlig boendeupplevelse och jag undrar hur man tänker när man inte ens byter sängarna, inredningen och kanske inte heller personalen. Hur går snacket?

-Fan, vad tror ni? Nu lägger de ner…skall vi lägga ett bud, på hela skiten, så städar vi upp o bara hyr ut. Å så säljer vi den där goda hjortronmarmeladen du gör Birgitta, det kommer dom att älska.

Jag älskade det.
Jag kommer inte att åka tillbaka, men det var en utomordentligt surrealistisk erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Olivlunden, Nordingrå, glöm inte det!