if i hear one more serbian being all like “we forgave but we’ll never forget” i’ll throw up.
Forget what?? forget what???

Forget that you murdered 11.840 albanians within only one year and a half?
where 90% of them where unarmed?

Forget that you raped 20.000 albanian women?

Yeah you didn’t forget that? Because neither did we.
I hope our blood on your hands reminds you every day of what you did.

Tre milion fëmijë sirian nuk shkojnë në shkollë

Tre milion fëmijë sirian nuk shkojnë në shkollë

Rreth 3 milion fëmijë sirian nuk i ndjekin mësimet në shkollë, pasi që i vendi i tyre po ballafaqohet me luftë, ka bërë të ditur sot organizata ndërkombëtare humanitare,’Save the Children’.

Sipas tyre me këto që po ndodhin në Siri, ka rrezik që një gjeneratë e tërë të mbetet pa edukim. Lufta civile në Siri ka mbytur më shumë se 190,000 njerëz, më shumë se 3 milion i ka detyruar të largohen nga…

View On WordPress

Just deal with it.

Så. Tänker för en gångs skull använda min blogg, mest för att skriva av mig. Kanske för att informera de som eventuellt vill läsa, om vad jag går och släpar på hela tiden, som bara måste få luftas.

Jag tror att det vilar en förbannelse över mig. Eller att någon i denna värld sitter med en voodoo-docka av mig och är en aningen bitter över någonting. (Om så är fallet ber jag denne att komma och prata ut om det!) haha..
För så länge som jag kan minnas så har jag varit så otroligt otursförföljd när det kommer till att bli sjuk och andra kroppsrelaterade problem.

Om man ska börja från början så var jag ett barn med mycket problem med bl.a magen. Orolig av naturen och känslig för fel mat. Dessutom var jag s.k halsbarn, vilket jag fick av min fars gener. Ständigt halsfluss, äckligt flytande penicillin finns det mycket av i minnet.

Under mellanstadiet då jag växte mycket satte knän och fotleder igång att krångla, ont när jag gick, ont när jag sprang, ständigt lätt stukade fötter..tunn som en tråd vad jag. Skolsköterskor konstaterade att det var en vanlig åkomma för flickor som växer snabbt och blir långa - det går över.

I högstadiet satte magen igång att krångla rejält. Hade kramper i magen varje morgon under och efter frukost. Plötsligt kunde det hugga så att jag bara vek ihop mig och fick tårar i ögonen. Skolsköterska/läkare gissade på magkatarr - ät de här äckliga tabletterna så går det över.

Ungefär samtidigt blev det värre med fötterna. Dom började “hoppa”, vilket innebär att mitt i ett steg/ett språng/en för snabb vändning så dras leden lite ur sitt läge för att ledbanden är lite för uttöjda. Det gör vansinnesont i några sekunder, sen går det över - du får börja med sjukgymnastik (för du är nog lite klen i lederna… så gå och häng med tanterna)..

I gymnasiet ballade halsen ur totalt första året. Halsfluss efter halsfluss, penicillin slutade att hjälpa. Jag gick omkring i skolan med en kopp med isbitar som jag sög på för att få ens lite luft. Efter att ha varit runt på ett antal olika avdelningar kom beslutet äntligen - dags att vi tar bort de där halsmandlarna, du måste bara bli frisk först för man ska inte operera när man är sjuk. Haha jo tjena jag ska göra mitt bästa.
(Fick dåliga betyg i ettan, för att jag var sjuk så mycket)

Sen kom en tid av strålande hälsa, underbart o hallelujah!
Med med undantag för magen då, där den senaste idén var laktoskänslighet. Och att jag hade konstanta problem med muskelknutar i axlar och nacke.. men annars var livet fint!

Under tiden i Eslöv då det dansades och tränades mycket uppkom ett nytt problem, nämligen konstant smärta i ländryggen. Gick till en sjukgymnast som konstaterade - överrörlig, och inte så lite heller. Undvik de här rörelserna och träna de här musklerna, så går det över.

Ja det gjorde det ju inte, allt blev bara värre. I nästan två år gick jag med det där. Sommaren jag jobbade på Lindex så fick jag lägga mig raklång på golvet i personalrummet och gråta lite ibland..

Under de åren och fram, t.ex tiden på Nordiska var det största problemet att jag blev sjuk hela tiden. Förkylningarna avlöste varandra, jag hann aldrig återhämta mig innan det var dags igen. Fick också någon elak bakterie som fick mig in på sjukhus med misstanke om järnhinneinflammation. Kunde inte gå..dropp, ryggmärgsprov..nej dom visste inte vad det var. Fick penicillin, som hjälpte i några dagar. Sen kom det tillbaka med bihålinflammation och ögoninflammation (samtidigt). Oj oj oj jag såg ut som en levande död i princip. Fick stark antibiotika, blev frisk, men var helt nedbruten. Sedan fortsatte det med förkylningar och lite magsjuka och fan o hans moster.

Det bästa under Nordiska-året var att jag hittade felet med ryggen. Pappa tyckte väl att det skulle bli ett slut på smärtan så han skickade mig till en osteopat i Lerum - den ökände Börje. Han tittade på mig i fem sekunder och tittade på mig med snälla medlidsamma ögon och suckade “men kära du, inte konstigt att du har ont, du är ju helt sned..jag förstår inte hur du kan ha gått med det där i flera år. Men nu ska vi göra dig rak och fin igen ska du se”. Då var det som att något brast i mig. Jag blev så glad och så arg på samma gång. Jag var så rädd när jag skulle dit, att han skulle säga att det inte fanns något fel och att jag skulle fortsätta leva med smärtan. Men när han sa att han kunde hjälpa mig så vågade jag plötsligt tillåta mig att ha sådär vansinnigt ont som jag bara trängde undan hela tiden. Och jag var så arg på alla de sjukgymnaster och läkare jag träffat som inte sett att ett flertal kotor i ryggen satt fast och i princip var orörliga. En läkare tog sig den lilla ansträngningen att skicka mig till röntgen för att utesluta förslitningsskada. Men Börje kunde se det med sina egna ögon när jag fick gå några steg genom rummet. Knöl, knäck o knak och sen var jag fri från smärta. Det var en så otrolig känsla att jag både skrattade och grät när jag gick därifrån. Jag vajade fram som en flaggstång i vind. Kunde böja mig framåt ordentligt, kunde sätta mig på tåget utan att det pulserade i svanken. Jag kände mig så…fri.

De här med att kotorna fastnar kommer tillbaka ibland, så jag får gå till Börje ca en gång i halvåret. Men det är det värt.

Ja, nu sitter jag här i min säng. Har varit hemma från praktiken idag för jag har väl blivit smittad av något barn. Hade precis kommit igång med träningen igen efter den brutala nackspärr jag hade för ca två veckor sedan. Men nej, så kul skulle inte Maja få ha.
Men jag har på något sätt lärt mig leva med det här dåliga immunförsvaret. Jag har inte gett upp och går omkring och tänker “ååh nu blir jag sjuk snart igen, stackars mig”, men jag har på något vis accepterat det. För jag vet inte vad jag skulle kunna göra annorlunda. Jag har ofta fått höra saker som “Fan det känns så orättvist Maja, du lever ju så hälsosamt, äter nyttigt, tränar..” och “Det är otroligt att du kan vara så positiv hela tiden”.
I min familj har man liksom aldrig haft mycket för att gå omkring och klaga. Så jag har väl blivit en sån som biter ihop och bara tar det. Ibland känns det hopplöst, men det håller jag för mig själv (förutom när jag ibland tappar det och ringer till mamma och gråter). Jag har lärt mig att skratta åt det. Annars skulle jag bryta ihop och ge upp nästan varje dag, och vad skulle det bli för liv.
Jag gillar förresten inte att klaga, så fort jag gör det så känner jag mig dum sen och tänker “det finns de som har det värre…mycket värre. Jag ska vara glad, det är inte cancer, aids, ALS, narkolepsi eller annan hjärnskada. Jag fungerar”. 
Ibland tror jag att det är något i mig som är fel, att jag går omkring med någon mystisk sjukdom som en vacker dag tar kol på mig. Men jag tror inte på sjukvården så mycket (tyvär) att jag kan gå dit och säga “Hej, jag är sjuk hela tiden och har det här o det här..ta alla prover man kan och säg vad som är fel” och så gör dom det. Nej.. det här är nog bara min lott..eller en lång period som går över när jag är 40. 

Hur som helst så ville jag bara säga hur det känns och hur jag tänker. Att jag vill börja gråta varje gång jag blir hindrad att gå till gymmet, till skolan, till en fest.. men man får plocka upp sig själv igen och använda alla sina krafter åt att tänka på allt som är bra istället.

Det är såhär det är bara.

Ranting Corner

Ditë të arta po vijnë në HPFA.Më në fund grupi ka një administratore të re,pas atyre zgjedhjeve që më shumë se zgjedhje,ngjasonin me një dokumentar të mbushur me teori konspirative,ku armiqte votonin armiqtë e tyre që miqtë e armiqve të tyre të mos fitonin,ku paqësorët e Baldoskuqit ishin ata që e ndryshuan drejtimin e atyre zgjedhjeve,po gjithsesi,zgjedhjet ja lemë aktualitetit dhe do bëj atë që më pëlqen më shumë të bëj,do ankohem siç ankohet një plakë kur fëmijët e vegjël(jo dhe aq) luajnë me top….(Pun Intended )

Cilat janë të metat e grupit tonë të Potterheads-ave shqiptarë? A ka të meta? Sigurisht që po. Nga Njeriu Pfff (Thank God he left,I mean he posted Eminem,thank God no Bustin Jieber),deri tek lufta e pikëve,atyre pikëve që ushqenin familje të uritura,që ishin strehë për të pastrehët,dritë për ata që nuk paguanin dritat,internet për ata të pafajshmit e 0.fb.Nga sherret pak si shumë të pakuptimta deri tek llumëzimi i postimeve,çdo post mund të llumëzohet,dhe mund të jetë edhe posti yt. Nuk jam askush që të bëj thirrjen heroike se kemi nevojë për ndryshim,nuk jam ai personazhi i përrallave që vret nja gjashqin turq(më mirë brazilianë,që mesa duket janë trembur) dhe shpëton grupin nga e keqja,jam thjesht një djalë,që tregon mendimin e tij. HPFA nuk është grup qejfi,dëgjova dikë të ankohej.Por ai e ka shumë gabim,HPFA është si një “themed party”,ku qejfi është synimi kryesor i këtij grupi,por ky qejf të jetë brenda temës së HP.Kam besim se grupi është duke ndryshuar edhe pse jo nuk do të ketë më probleme të tilla,e të gjithë do jetojmë të lumtur në jetë të jetëve.

PS.Ice Bucket Challenge që bënit deri para pak ditëve,more like ColdWaterLegenChallenge.

Komandantët e UÇK-së, i bashkoi lufta, i ndau politika!

Komandantët e UÇK-së, i bashkoi lufta, i ndau politika!

Hashim Thaçi, Jakup Krasniqi, Fatmir Limaj, Rexhep Selimi, Rrustem Berisha, Anton Quni, Rrustem Mustafa – Remi e Nuredin Ibishi kanë qenë së bashku në një uniformë të UÇK-së dhe në një front të luftës, por tash janë bërë pikë e pesë nëpër parti politike.

Hashim Thaçi, Fatmir Limaj e Rexhep Selimi ishin shokë të pandarë gjatë gjithë luftës. Thaçi atë kohë ishte drejtues politik i Ushtrisë…

View On WordPress

ISIS-i është krijuar nga politika me dy standarde e vendeve në mbarë botën, bojkotimi i muslimanëve, arrestimi i tyre me akuza të pabaza, korruptimi i institucionet fetare, shitja e hoxhallarëve për një rrogë të vogël, politika e gabuar e fuqive botërore në lindjen e mesme, vendosja e njerëzve të tyre në kryesi të shteteve e jo vendosjen e njerëzve që i kërkojnë muslimanët, lufta e qartë kundër gjithçkaje Islame duke i akuzuar si “arabizim të vendit” dhe arsye tjera.

Në Skenderaj digjet sërish libri i Surroit “Këmbët e Gjarprit”

Në Skenderaj digjet sërish libri i Surroit “Këmbët e Gjarprit”

Shoqata të dala nga lufta e UÇK-së të komunës së Skenderajt, kanë organizuar të martën djegien publike të librit “Këmbët e gjarprit” të Veton Surroit, libër ky që ka nxitur reagime të shumta të ish-luftëtarëve të UÇK- së.

Hysni Ngucati, kryetar i degës së OVL të UÇK në Skenderaj, tha se nuk është mirë të digjen librat, por ky i Veton Surroit ka fyer luftën e Ushtrisë Çlirimtare të Kosovës dhe ka…

View On WordPress

"Çmoje jeten, ndihmo në parandalimin e vetëvrasjes"!

“Çmoje jeten, ndihmo në parandalimin e vetëvrasjes”!

Ne si Kuvend i të rinjve të Kosovës jemi të shqetësuar me numrin e madh të vetëvrasjeve në Kosovë, ku që nga pas lufta janë shënuar rreth 800 vetëvrasje, ndersa vetëm në gjashtë mujorin e parë të këtij viti janë shënuar 27 vetëvrasje. Ne mesin e njerzve që i dhanë fund jetës së tyre, një numer i madh i tyre janë të rinjë, të cilet duke u perballur me kushte jo të mira të jetesës, me papunësi të…

View On WordPress

Text
Photo
Quote
Link
Chat
Audio
Video