killg

Vulkanäventyr

De senaste dagarnas äventyr på den aktiva vulkanen Rinjani, som också är Indonesiens näst högsta berg, har varit en av de mäktigaste naturupplevelserna i mitt liv.

Allt började med att vi bokade turen, utan att riktigt veta vad vi gav oss in på. Tillsammans med fyra svenska killar och två kanadensiska tjejer började vi i söndags vår 8 timmar långa vandring upp mot camp 1. De svenska killgänget, som var från Norrland och rutinerade vandrare i svenska fjällen, fick oss att förstå att 2100 höjdmeter på en dag var en imponerande bragd, något som våra benmuskler, darrande, kunde intyga.

Tält, fantastisk och välförtjänt middag, kyla och en magisk vy över kraterns kant, varifrån man kunde se ånga puffa ut från vulkanens öppning.

Efter frukost i gryningen begav vi oss sedan ner mot vulkansjön och varma källor. Även härifrån var utsikten hänförande. 9 timmars vandring, nu i ösande regn och till tonerna av mullrande åska och när vi slog läger var vi på kraterns andra topp. Man, vår guide, gav oss te i den 13-gradiga kylan och aldrig har väl en grön curry smakat så gott som den gjorde, 3400 meter över havet. Härifrån kunde man se hur molnen liksom kröp upp längs med bergsväggarna och scenen var som tagen ur Sagan om ringen-filmerna.

Tredje dagen blev ett utdraget avsked av Rinjani, 6 timmars brant vandring nedåt. Trots kalla timmar på hala klippor och ömmande muskler är vi jäkligt nöjda, och framförallt stolta, över oss själva och varandra. Kanske det mest fysiskt krävande vi gjort, under en så utdragen tid, i våra liv. Stundtals kanske också det mest psykiskt krävande, att hitta motivationen att trampa på 4 timmar till, utan att riktgt veta vad som väntar när man väl kommer fram.