ironiskt

det är lite ironiskt på något sätt att du var den som inte fungerade

"jag ringer den dagen jag kan stå på mina egna ben" skrev du sist vi hördes

jag skrev så långa mail till dig

tillräckligt deppiga för att du ska hålla dit avstånd

ett förtvivlat samförstånd och en omöjlig evighet

njut av tystnaden

den är för dig

Detta inlägg kommer att handla om en av de stora, för att inte säga en av de största inom modern musik – Robbie Williams.

Robbie föddes 1974 i England. Hans stora genombrott kom när han blev medlem i gruppen Take That, en grupp som fick stora framgångar under denna tid. Trots att gruppen som sagt hade stora framgångar många hits och att dessutom Robbie var den mest populära medlemmen i gruppen så fick han han sparken i från gruppen 1995. Detta på grund av att de andra medlemmarna inte gillade honom och hans sätt att leva. Bland annat hade han redan på den tiden problem med droger.

Efter att ha blivit tvungen att lämna gruppen så började han leva ett allt hårdare liv med ett starkt drogmissbruk. Trots detta inledde han en solokarriär och fick snart flera stora hits, bland annat med den låt som kanske förknippas mest med Robbie, Angels.

Det är förövrigt lite smått ironiskt att andra, med bland annat Take That-medlemmen Gary Barlow, påstod att Robbie inte skulle klara sig på egen hand som artist efter det att han hade blivit tvungen att lämna gruppen. Så här i efterhand med facit i hand så kan man ju se att det snarare var tvärtom. Robbie Williams är en av de mest säljande artisterna genom tiderna medan Take That är ett dussinband, visserligen med några mindre hits men inte alls på den nivån som Robbie. Att gruppen för några år sedan ”förlät” Robbie och gjorde några uppträdande med honom var väl ett tecken på att de behövde lite draghjälp i sina karriärer och passade på att åka snålskjuts på Robbie Williams framgångar.

Det jag gillar med honom är inte att han sjunger så vidare bra, för skall sanningen fram så är han väl så där sångmässigt.  Det är inte heller hans låtar som jag har fastnat för, det är väl låtar som i och för sig är rätt så bra men som inte alltid sticker ut. Nä, det jag gillar mest med honom är att han är en entertainer rakt igenom. Han gör sig bäst på scen, det finns få artisters som har den glädjen när de står på scen och som bjuder så mycket på sig själv. Får ni chansen så se den konsert som finns i från Knebworth i England från 2003 då han under tre konserter uppträdde inför cirka 375.000 personer, med andra ord ungefär 125.000 personer i publiken under varje konsert. Det är cirka 100 minuter med ren glädje, man verkligen ser på Robbie att han älskar att stå på scen och göra det han är bäst på, nämligen underhålla.

Han är inte bara en sångare som framför pop-musik. 2001 släppte han en live-skiva från en konsert han gjorde på Albert Hall i London där han framförde musik som han var uppväxt med, bland annat låtar av Frank Sinatra.

Sist av allt två klipp från konserten i Knebworth, först den låten han brukar inleda sina konserter med – Let Me Entertain You – och sen den låt han brukar avsluta med, en låt som alltid blir till en stor allsång – Angels.

The post Robbie Williams appeared first on ringman.