新しい教材!

冬休みが終わり今週から学校が始まったわけでしたが、

新しい教科書と課題で読む本を買いました!

☆教科書☆

これは右側が長文が12文載ってて、

左側は右の本の12の文章に対する問題集です!

普通はSAS Grundには難しいから使わんらしいけど、

うちの先生は難しい分いい結果が出るからって選んだらしい☆

image

☆課題で読む本☆

image

毎日行き帰りの電車の中で読んでます!

映画化もされてるらしく、

本読み終えたあとに授業で見る予定らしいので楽しみ♪

新しい教科書が手に入るとなんかやる気がでる~


にほんブログ村


にほんブログ村


にほんブログ村
Forvantningar

När man tror att någonting gott som är meddelat eller någonting att man vill ha, ska verkligen hända

 

Att förvänta är någonting att alla människor gör. Det händer när man fokuserar sig inte så mycket på ”nu-tempus” – inte heller på ”då-tempus” – men på vad kommer att hända i framtiden. Man kan säga att det är normallt att vänta en ”futurum-tempus” som är inte bara bra, men bättre. Men ofta är det inte sådär. För att bli skyddad, det är viktigt att veta att det finns två olika typer av förväntningar:

Read More

Y & X funderar

- Att sätta sin tro till kärlek är farligt. Den är för skör.
- Men det är den som ger mening i livet för så många?
- Jo, men titta på vad du gör. Du organiserar ditt liv och hoppas på det absolut mest njutningsfulla i form av att vara lycklig; ifall någon skulle organisera hela sitt liv kring ett annat sinnestillstånd, tex, ilska, ja då skrattar vi åt det. Men vad skiljer den livsstilen från en där allt handlar om kärlek?
- Den som handlar om kärlek har större chans till positiva konsekvenser för dem i min närhet medens den som fokuserar på ilska har större risk för negativa konsekvenser.
- Absolut. Men du uppoffrar ditt liv för något vagt, något bräckligt och något som kommer att förändras. Det är det känslor gör, förändras.
- Men förändras inte allting? Handlar inte hela livet om förändring?
- Ja och då behöver mitt inre ro, när det yttre och allt runtomkring mig förändras ständigt. Känslorna vill jag gärna ska bubbla men jag vill inte att de sliter mig i stycken. Därför är kärleken för skör för att vara prio ett.
- Eller så är det du som är för skör för kärleken?

vaknade med vetskapen om att Sveriges tredje största parti är det som inte borde finnas överhuvudtaget. Men jag orkar inte vara ledsen mer, hoppet finns i att åttiosju procent av Sverige INTE är Sverigedemokrater. 

Och Reinfeldt har åtminstone hållit det han lovat, han har skapat nytt jobb. Nämligen ett nytt jobb, till Stefan Löfven.

Fabriken

Bakom stängda dörrar, inom skyhöga stängsel,
under dova lampors ljus så slocknar glöden.
På led, som ett sorgens tåg, svettas de i trängseln -
tillsammans travar sällskapet trevande mot döden.

Kotorna knakar i knegarlikens vrå,
likt golvplanket i de fördömdas fabrik.
Ett avgrundsvrål, från det helveteshål,
bräcker slentrian med skärande kugghjulsskrik.

I ventilerna viskar vanvettet, i rören hopas gråten,
från åratal av gastar som aldrig lyckats fly.
Det sjuder i maskinerna; ett evigt dån i plåten,
som sägs vara återskallet av de dödas avsky.

Skiftarbetarna ber en bön, som i kör,
men längtan, liksom hoppet, har sedan länge lämnat salen.
“Måtte vi få frisk luft - vi ber, innan vi dör -
ut i dammet och sotet av den bråddjupa jämmerdalen!”

Ångor fyller lungor och skiten fyller naglar,
leder slites sargade och ryggar har gått av.
Men aldrig får du klaga, blott med din själ betala,
så får du kliva in och på och rakt ned i din grav.

~ T. Rover

Chase the sun, del 3 - Skydive & rafting

Som de sier, bedre sent enn aldri, så kommer de siste delene fra Chase the Sun-turen:)

Etter en perfekt morning på Magnetic Island rettet vi bussen mot Mission Beach. Det hadde tydeligvis vært en perfekt morning flere steder langs Australias kyst fordi da vi kom til Skydiving-senteret så var det lang kø på grunn av at det hadde regnet i en hel uke og derfor hadde vært umulig å hoppe, så alle kom samme dag som oss. Det gikk greit ettersom stedet vi var på, Mission Beach, er i følge dem det eneste stedet i Australia hvor man kan hoppe over havet og så lande på stranda. Så alle jentene løp til stranda og så på de som hoppet før oss. Jeg er en person som ikke orker å pine meg med nerver så med en gang fyren spurte hvem av oss GoStudy-studentene som ville hoppe først så sa(les: ropte) jeg “MEG!” med én gang.

 

image

image

Passe fornøyd med ventingen for en gangs skyld :)

image

image

image

Først var det en liten busstur før vi ankom en flyplass i midten av ingenting. Flyturen gikk ganske greit, men siden vi hoppet tandem(en som sitter fast bak deg når du hopper som fikser alt), så trodde jeg at vi skulle sitte fast hele flyturen opp, noe vi ikke gjorde. Det var det verste med hele greia, at jeg satt såpass løst fast at jeg følte jeg skulle hoppe alene. Heldigvis festet han alt når vi nærmet oss 14.000 ft, og da strammet han alt mer enn stramt nok:)

image

image

image

Dette var bare halveis på vei opp, altså “kun” 7 000 ft

Så forsvant jentene en etter en ut luka og gjorde en “banana-pose” som vi hadde lært av instruktørene en knapp time i forveien. Det adrenalinkicket man får når man faller ut den luka er så spesielt at det ikke finnes ord! Man har lyst til å skrike men man har ikke luft i lungene til å gjøre noe som helst, du bare faller mot et skille mellom hav og land langt, langt under deg. Så tar instruktøren deg på skulderen og så kan du slippe armene løs og begynne poseringene til GoProen som er plassert på armen til instrukøren. Hele greia er filmet men her en screenshots fra filmen min;

image

image

image

image

image

Etter vi selv hadde hoppet så vi på de andre, før vi tok en ny buss til der vi skulle bo, The Jackaroo Hostel. Det anbefales på det sterkeste å besøke det stedet om man er i nærheten av Mission Beach. Hostellet er plassert midt i regnskogen og har et stort uteareale med svømmebasseng, hengekøyer og utebarer. Etter en kveld med mye morro der, dro vi videre mot Cairns dagen etter. 

image

image

image

Hostellet i midten av regnskogen

image

image

image

image

På veien mot Cairns stoppet vi innom en elv som heter Tully River(?) hvor vi skulle rafte. Det var en 8 km lang elv som man bruker rundt 4 timer på å gjennomføre m/spisepause. Åpenbart for å kunne rafte ned i 4 timer så må man dra ganske langt opp i fjellene, og på vei opp krysset vi et skilt der det stod «Danger! Crocodiles in the river!». Jeg skjønte ikke helt hvordan det var ansvarlig å rafte, og potensielt falle ut, i en elv med krokodiller men tydeligvis så holdt krokodillene seg nederst i elva hvor vi ikke skulle rafte. Fjo! 

Ettersom dette var midt i regnskogen så så vi sinnsykt mye rart av både dyr-og planteliv. Vi så turkise sommerfugler som kun lever 2 uker,  store giftige padder og ikke minst en GIGANTISK edderkopp på en stein ved elva. Det var som å rafte ned en elv med en helt annet verden rundt, skikkelig King Kong-ish. De frarådet oss om å bruke GoPro’er ettersom det ligger haugevis av de på bunden av elva, men det var en fotograf som tok bilder langs elvebredden, og her er noen av de;

image

image

Etter raftingen skiftet vi til tørre klær og satte oss i bussen til Cairns. Vi rakk akkurat å komme dit i skumringen og til et nytt, koselig hostel veldig sentralt. Vi dro ut og spiste middag før vi tok den første edru kvelden på hele reisen og la oss tidlig ettersom dagen etter skulle vi til GREAT BARRIER REEF!! :D

...and then he left me

"För hopplösa människor är hoppet det sista som försvinner.
Minnet det sista som brinner.
När inget annat finns kvar,
Återstår bara tanken på det som en gång var”

(men om det vore så att jag skrev den så vore du den första tjejen jag skrivit en dikt till)

Text
Photo
Quote
Link
Chat
Audio
Video