Barn är enkla. Dom luktar l
L’oreal päron balsam o dom fiser och petar i näsan utan skam. När dom är ledsna gråter dom, arga skriker dom, glada skrattar dom. Simpelt. Rätt.
Klockan är 23.03 jag är trött och slits mellan Tom och Jerry och min kurslitteratur som jag spridit ut över bordet bland chips och snorpapper. Jag ligger ruskigt långt bak och vet exakt vilken insats som krävs men vet inte hur det kan bli möjligt.
Det är september och när jag skriver detta inser jag att det inte är sommar längre. Sista shortsdagen passerade obemärkt och keps ersattes av hatt och t-shirt av tjocktröja. Snart har alla bleknat ikapp med mig. Hösten med sitt regn och rusk. Jag ryser
I Calgary är det flera centimeter snö på marken och storkoas o stopp i vardagen för många. Det är stopp i vardagen för mig med men av andra anledningar.
Ventilera tills det inte går att ventilera mer och sen kör man. Man kör alltid vidare. Så fungerar det.

och nu?

Så passerar en ledig måndag och jag köper internet för 50 kronor om dagen och försöker trycka så mjukt jag bara kan på tangenterna för att inte väcka Hedvig som just har somnat. Vi bor trångt men jag behöver aldrig känna mig ensam. Saker som lätt blev till ångestvärk i våras när jag bodde i Paris är nu redan avklarade. Jag har vänner, bostad och jobb. Det finns alltså inte längre några tankar kring hur saker och ting ska lösas. Av naturliga och mänskliga skäl har de tankarna istället ersatts med funderingar om vad jag nu ska göra för att komma framåt. Jag har insett att det är så det fungerar, livet. Eller mitt liv. Jag är usel på att andas. Nya saker likställs med lyckorus. Mitt rastlösa men organiserade sinne förbryllar många. Inklusive mig själv. Men det tar mig oftast dit jag alltid velat. 

Text
Photo
Quote
Link
Chat
Audio
Video