3

Läsarbidrag från Henrik L:

Här är några sittplatser som är strategiskt utplacerade i buskaget mellan en byggarbetsplats och en korsning vid gamla E4:an i Uppsala (Tycho Hedéns Väg och Hjalmar Brantingsgatan, +59° 51’ 57.73”, +17° 39’ 52.10”). Utsikten är mot vägen.

Knappa in koordinaterna, åk dit, provsitt…

4

Idag har jag tänkt på porträttering av nakna kvinnokroppar, Anders Zorn, och den manliga blicken. Tycker Zorns målningar är AS-SNYGGA men tycker också att det är intressant att de ser ut som smygtagna foton på badande kvinnor.

Tillåt mig berätta om hur det kunde det vara för en kvinna i Sverige under den här tiden: Du är ute och går, hittar ett avskilt ställe där du kan bada. Inga andra människor syns till och du bara “gött! Av med klänningen och tjugofem underkjolar, dags att unna sig lite nakenbad” helt ovetandes om att Anders Zorn ligger gömd i ett buskage som en paparazzifotograf fast med målargrejer istället för en kamera. Du tar ett dopp, sen tar du på dig dina tjugofem kjolar igen och går hem. Dagen efter är du ute och spatserar på stan och ser att Anders Zorn har en ny utställning. “Anders Zorn!” Tänker du, “han verkar soft!” Du går in för att titta på målningarna, och tänk då vilken chock när du får se en oljemålning föreställande dig själv badandes näck i ett ögonblick av frihet du inte hade för avsikt att dela med någon! Arg och förödmjukad springer du gråtandes hem, medan Anders Zorn cashar in feta pengar på din nakenbild. 

Ja, så kunde det se ut. 

De tre målningarna överst är alla målade av Anders Zorn och heter “Reflexer”, “Frileuse” och “Ute”. 

Den fjärde bilden är gjord av mig och heter “vad fan glor du på gubbe ser du inte att jag bajsar”.

Sjömanshjärta

Jag tänker tillbaka på kvällen när vi var på efterfesten i deras drömmars stad. När Jason uttryckte sin kärlek för vår hängivet och sa de vackra orden, orden som vi för alltid kommer att bära med oss, orden som för alltid kommer att vara tatuerade i våra hjärtan. 
   Botaniska trädgården som vi dansade i var som ett paradis med all sin grönska. Välformade buskage och sällsynta växter. Sagolika fontäner och vackra människor. Trädgården skrek med sin grönhet. 
   Innan efterfesten och de vackra orden hade vi sett spelningen med kungen av hiphop och drottningen av pop. Drottningen på besök i sin hemstad, hennes drömmars stad. Och vilken spelning de bjöd på. Kungen av hiphop startade upp showen på bästa sätt, hans texter så tunga och hans energi så gränslös. De flesta av publiken svarade med trötthet, jag och min vän med eufori. Men när drottningen klev upp på scenen hade jag och min väns eufori smittat av sig, hela publiken i extas. Det var trots allt deras drottning som så ljuvligt sjöng, deras bedårande drottning.
   Himlen var mörk och dyster, men musiken sken. Våra druckna sinnen lyckliga. 
   Den där kvällen var ett av många äventyr jag och min vän har upplevt tillsammans. Och fler kommer det att bli. När det bara är vi två känns det som att vi dras mot stormens öga. Vi tar sikte och styr vårt skepp mot det farliga okända, vi vet att vi närsomhelst kan fångas upp av stormen och kapsejsa på havets botten, men vi tvekar aldrig. Äventyret och nya upplevelser lockar oss. 
   Jag minns att vi ironiskt nog efter den fantastiska spelningen i paradiset tvekade om vi verkligen skulle gå på den där efterfesten. Alla fem hade klättrat över paradisets murar och vi stod utanför och funderande. Tjejerna hade inte köpt biljetter till efterfesten, och skulle istället vidare till Birger Jarl. Jag och min vän lockades att följa dem. Men jag tror att vi däri vår egna druckna dimma kände av stormens dimma. Och plötsligt visste jag och min vän det som tjejerna inte visste: stormen var på väg till Trädgården. Vi visste vilken kurs vi skulle sätta. Mot stormen, tillbaka till Trädgården - tillbaka till paradiset. Men att vårt skepp skulle hålla hela resan visste vi inte. Men det gjorde hon, Veronica red ut stormen. 
   Dagen efter när vi i min väns lilla röda bil åkte ifrån deras drömmars stad och mot vår egna drömmars stad kände jag mig avtrubbad, som jag ofta gör efter stora äventyr. Jag ser tomheten och vilsenheten som ett kvitto på ett bra äventyr. Kvällen var långt ifrån över efter efterfesten i paradiset och de vackra orden, men det är en berättelse för en annan gång. 

Jag vet att jag och min vän var sjömän i våra förra liv, för vi har sjömanshjärtan i våra bröst.
   Sjömanshjärtan som nu är tatuerade med vackra ord. Jasons vackra ord.

Text
Photo
Quote
Link
Chat
Audio
Video