bildn

Antonio Gramsci

Antonio Gramsci skriver i Formandet Av De Intellektuella:

Partiets fundamentala uppgift: att utveckla sina egna medlemmar, element i en social grupp som uppstått och utvecklats såsom “ekonomisk”, ända därhän att de blir kvalificerade politiska intellektuella, ledare, organisatör av alla de verksamheter och funktioner som sammanhänger med organiska utvecklingen av ett integralt, civilt och politiskt samhälle.

Stycket är intressant. 

Dagens arbetarrörelsen och formandet av de intellektuella (har vi organiska intellektuella i (arbetar)rörelsens tjänst?). Det pratas väldigt mycket om inkludering, krav på att kunna analyser, och hur en ska bete sig i diverse sammanhang. Gramsci skriver någon annanstans “Den hållning praktikens filosofi (marxism, han lånar här Antonio Labriolas benämning) intar är rakt motsatt den katolska: praktikens filosofi strävar inte efter att kvarhålla de “enkla” i deras primitiva sunt förnufts-filosofi, utan istället leda de till högre livsåskådning”. Det korta stycket här, och det som jag citerat ovan, avslöjar endast en sak, krav eller snarare önskemål om inkludering, där Arbetarpartiet intar en position som är vänligt inställd till bildning och folkbildning. Frantz Fanon sa att “den som använder ett språk som det krävs högskoleutbildning för att förstå kommer alltid att understryka att massorna ska styras”. Med lättillgängligt språk är första steget. Vi kan alltid fråga oss hur bildning, och folkbildning ska faktiskt ske, genom dem traditionella sätten, föreläsningar och föredrag, eller genom de nya sätten, Digitalt (via Facebook, Twitter, Instagram, och annat). Jag kom oundvikligen att tänka på reaktioner (de positiva och negativa) på lansering av Politism, Edit, Kultwatch och annan plattform. Vi kan inte låtsas att vi bry oss om att inkludera, säg, unga, personer som rasifieras, och kvinnor utan att vända oss till just dessa målgrupper. Gramsci säger “Den nya intellektuellas sätt att vara kan inte längre bestå i vältalighet, utan i att praktiskt blanda sig praktiska livet, som konstruktör, organisatör, “ständig övertalare” eftersom man inte blott är talare”. Det kan även bestå i att starta nya plattformer och inkludera flera personer, skriva om, men även begripliggöra analyser. Det kan förefalla fräckt att försöka sammankoppla Gramsci’s bildningsideal och de nya lanseringar. Men om arbetarrörelsen inte förmår att lära av sina filosofer för att senare applicera det med hänsyn till tiden, har vi i så fall ingen rörelse att luta oss på.

Ken Robinson

Jag ville bädda in hans TED, men det gick inte riktigt.

Men det är lika jävla bra för det!
Om Divergent Thinking och hur vårt skolsystem är uppbyggt på strukturer som motarbetar detta, som borde vara framtiden.








det är ju fan att det skall vara så svårt att ändra på synen på utbildning, bildning, inlärning, lärande, kreativitet.
Jag vill inte leta, jag vill bara ha rätt svar.

Två artiklar, en om humaniorans marginalisering och en om den öppna webbens minskning. En i gp och en i wired. Olika. Men ändå känns det som att det finns ett samband.

Tomas Forser skriver i GP om hur bildning allt oftare tvingas stå tillbaka för anställningsbarhet i utbildningssammanhang. Att fler skall ha examen, till samma kostnad, kraven sänks, alla måste klara sig annars kommer ingen kosing. Ingen tid för eftertanke eller fördjupning. Inget fritt undrande eller sökande för sökandets skull, snarare stresande efter svaret på just den och den frågan. “Kommer det på tentan?”* blir en vanligare och vanligare fråga.Och i Wired, skriver Chris Anderson och Michael Wolff att The web is dead och de visar grafer på hur vi surfar mindre och mindre fritt och mer förlitar oss på appar som tar oss direkt till det vi vill ha. De stora (Facebook, NewYorkTimes, YouTube etc) blir större och de mindre försvinner. En post-html web växer sig starkare, en web utan fritt undrande eller sökande för sökandets skull, snarare stresande efter svaret på just den och den frågan.
Det hänger ihop.Mindre tid, energi, engagemang och vilja till undersökande.Mer till färdigförpackad upplevelsekonsumtion.
Spontant känns det som fel väg in i framtiden, men hur vänder vi det?


*Jordens mest provocerande jävla fråga!! Jag hatar den.

Region Blekinge och Skapande skola-nätverket i Blekinge inbjöd den 13 april till en konferens i Karlshamn – ”Skolor som skapar – skapar kunnande”, om betydelsen och vikten av kreativa uttrycksmöjligheter under ett barns uppväxt och vikten av samverkan mellan skola och omvärld. Johan Söderman, bitr. prof. i musikpedagogik vid Malmö högskola inledde med att tala … Läs mer → via