avund

Jag missunnar dig det inte, jag antar att jag bara avundas dig det. För själv hittar jag aldrig ron, kan aldrig tillfredställas, aldrig nöja mig med sällskapet tillgängligt. Men det är ju härligt att du kan älskling.

Dålig förlorare

Jag får sluta vara rädd. Mestadels så tänker jag inte på de bortprioriteringar samhället har tvingat mig att göra, men ibland så skiner det igenom. Strimor av ren glädje är svår att bortse ifrån, som att inget annat betyder något längre.

Sen när började jag leva efter den filosofin? Före eller efter jag träffade dig?

Jag försökte aldrig, för att jag vet att jag inte kan hantera en förlust. Född till en dålig förlorare, vartenda förlust smakar beskt i munnen på mig. Avund fungerar inte längre som bensin till min långa resa mot toppen av isberget. För jag har alltid varit den som undrar vad som döljer sig under havet och jag måste börja någonstans ifrån.

Jag väntar på rätt tillfälle. När den stunden kommer, då vet jag att monotona plikter inte längre ger näring nog åt min längtan.